Toner från en svunnen tid

Först vill jag tacka så hemskt mycket för alla fina gratulationer som vi har fått om vår förlovning. Ni anar inte hur mycket det värmer i hjärtat <3

Efter min fyra dagars ledighet i samband med förlovningen så gick jag på ett 10 dagars arbetsschema, plus att det dessutom jobbats en hel del hemma med att få klart inhängningen av tomten. Eftersom att det kostar en hel del att göra staket så fick det bli en lite billigare variant tills vi har sparat ihop till ett ordentligt staktet i framtiden. Men så länge vi kan ha hundarna lösa och inga renar tar sig in på gården så får det funka så länge :) 

Är det något som kan inspirera mig - rent fotomässigt - så är det musik. Jag fastnar lätt i låtar och en låt kan gå på repeat i flera dagar, ja till och med veckor. Jag blir som manisk, målar upp bilder, scener, jag skapar egna musikvideos i huvudet. Jag vet inte hur många musikvideos jag har skapat till olika låtar genom åren. Det är inte alltid jag inspireras av samma sak. Ibland kan det vara texten i en låt, ibland bara melodin, och ibland helheten. Den senaste tiden, när jag kört till och från jobbet så har jag lyssnat på en hel del Tori Amos. Jag hittade nämligen en 10 år gammal bränd CD med ett ihopplock av låtar från henne som har legat gömd i en flyttkartong. Då det inte finns något AUX uttag i bilen så kan jag inte lyssna på Spotify. Så just nu går en av Toris låtar på ständig repeat (även i skrivande stund) och den inspirerar som aldrig förr. Det är faktiskt en liveversion av en av hennes låtar, själva originalet är helt annars och jag får ingen känsla alls av att höra den. Kombinationen av pianot, de lite dova trumslagen, maracasen i bakgrunden, den mörka basen och hennes vibrator i sångrösten. Hela melodin talar om en svunnen tid. 

Igår kväll, på väg hem från jobbet låg det en tung dimma på myrarna, sjöarna och det små tjärnarna längs med vägen. Fullmånen skymtade bakom bergen och dess sken dämpades en aning av några molnslöjor. När jag kom hem berättade jag för Ida hur vackert det var ute och hon frågade om jag inte skulle ut och fota. Nej, jag orkade inte. Kanske man skulle ställa klockan och kliva upp tidigt för att fota istället? Då får jag ju sova lite innan tänkte jag. Vi gick och la oss, småpratade som alltid innan vi skulle sova. Men hon lyckades övertala mig till att fara ut för att fota. Bättre att fara ut nu när jag är vaken, än att ställa klockan och kanske vara ännu tröttare då. Så jag packade Kåken och tog mig ut i dimman. Jag ångrade mig inte en sekund och jag är väldigt glad över att hon övertalade mig. 

Jag står där, med dimman och träden runt mig. Hela skogen sover, så när som på några renar vars bjällror klockar där de gick och betade i skogen, några svanarna ropade till varandra från en tjärn inte långt därifrån. Luften står helt still, de är lite råkallt, men inte sådär att man frös. Batteriet i den trådlösa skälvutlösaren hade dött så jag fick springa mellan tagningarna vilket även bidrog till att jag höll värmen uppe och inte kände av det råkalla på samma sätt. Att vistas i skogen vid dimma är en magisk upplevelse. Nuet försvinner helt och man slukas som upp av det fördolda, det förtrollade som göms i skogen om dagarna, men kommer fram om nätterna. 

Gräset var vått av dimman och färgade kjolen mörkblå av fukten. Batteriet på kameran började blinka rött och insåg att jag måste införskaffa mig i antingen fler batterier eller ett batterigrepp. Så jag tog mig tillbaka till bilen och körde hemåt igen. Om det inte hade varit för batteriet i kameran så hade jag kunnat vara ute till soluppgången, men det får bli nästa äventyr :) 

 
Förlovning

Denna dagen kom att bli en dag att minnas för livet. Efter middagen packade vi Lundhagsen, och tog bilen och hundarna för att gå upp för Jan-Svensamössan, för att förlova oss i solnedgången. Den senaste veckan har det öst ner regn och vi var lite oroliga att vi skulle få skitväder även denna dag. Men solen stod på vår sidan även om det blåste en hel del. 

Jag är så otroligt lycklig över att få ha Ida i mitt liv. Hon förgyller det med en enorm kärlek, värme och omtanke. Aldrig har jag känt mig så trygg och lycklig med någon som jag gör med hon. Hon får mig att skratta varje dag, men även ibland att gråta - men då är det kärlekstårar som rinner från mina ögon. Känslorna blir så starka att det helt enkelt rinner över och jag kan helt enkelt inte förstå att hon är min. 

Jag älskar dig Ida <3 

(Cross låg och tuggade ben och hade inte tid att vara med på bild) 
 
 
Ny mobil
Förra veckan for jag in till Audio Video innan jobbet en dag för att kolla ny mobil. Det är nu bara någon vecka kvar tills mitt Telia abonnemang går ut och jag var i behov av en ny mobil. Har de senaste månaderna haft Idas gamla mobil eftersom min icrap gav mig fingret och började muppa sig. Även idas mobil började visa fingret åt mig så det var verkligen dags. 
Nu var det min tur att visa fingret åt den. Jag blev med en Samsung s8, och jag har inte ångrat mig en sekund. Herremingud, kameran är helt amazing! Det går ju inte att jämföra med system kameran men ändå. Och så har jag inte provat den sådär överdrivet mycket än, men det lilla jag har använt är jag sjukt nöjd med :) 
 
Idag for jag ut på en lite längre tur med hundarna. Jag behövde rensa huvudet och skingra tankarna en massa och Cross behövde stimuleras. Vi for upp till berget och klättrade lite.
 
Det var lagom varmt och faktiskt inte överdrivet med mygg trots allt regn som fallit de senaste dagarna. 
Man ser det kanske inte men där Cross står var det gode brant. 
Efter mycket klättring så for vi hem igen. Ca tio minuter efter att vi kommit in så började det dugga, och fem minuter senare så stod det som spön i backen och gjorde det i någon timme. Sen kom Ida hem och då var det uppehåll -svärfar var på väg då vi skulle gjuta färdigt hundgården. Han hann inte mer än komma innanför dörrarna så satte det igång igen. Vi väntade ut det lite sen drog vi på oss regnkläder och for ut och började gjuta. Sanden som användes var så blöt att vi aldrig behövde fylla på med vatten i cementblandaren.
Bland spöregn, svidarn och mygg så blev vi tillslut klar med ramen. Så himla skönt! Hundkojan fick vi hem i förra veckan så nu är det bara hundgården som ska upp, samt att vi ska gräva ner en kabel från huset till hundkojan (så vi kan sätta in ett element där samt en eluppvärmd vattenskål). Sen är ett av två stora projekt krara. Nästa blir att hägna in en del av gården så hundarna kan vara lösa. 
Stolarna runt matsalsbordet börjar även bli klara, nu är det bara två kvar. Renhornslampan ska få sig en lampa och skruvhuvudena ska sågas av, sen är även den klar :) 
Jobbar en dag till, sen är jag ledig i fyra dagar. Sweeeet lord!