Norrskenskväll nr 3
Det är så värt att stå ute och frysa någon timme bara för att kunna få norrsken på bild. Jag blir lika lycklig varje gång och jag lyckas alltid få ur mig så intelligenta meningar när jag står där på åkern helt för mig själv. Står och hoppar upp och ner och svär lite högt av lycka. Norrsken gör en lycklig ända in i själen <3
 
 
Jag har plussat :D
Sedan i slutet av maj nu i år så har fokusen på att jag ska må bra inte varit sådär jätte prioriterad. Under ca ett halvårs tid så har jag därför tappat i min dyrbara och värdefulla vikt, jag gick till och med ner under min första delmålsvikt, vilket oxå har märkts på speciellt ett par av mina friluftsbyxor. Men nu sedan i slutet av oktober, början på november, efter all skit jag har gått igenom, så har det börjat hända grejer igen. Jag har nu plussat 3 kg!! Nu är det full fokus på mitt välmående.
 
Bjuder på en lyckobild ;)
 
Haren
Efter flera gråmulna dagar så tittade äntligen solen fram, och jag var/är dessutom L E D I G!! Kände att jag verkligen behövde en skogstur idag. Åkte till ett ställe som jag bara åkt förbi på skidor förut, men eftersom att det inte har kommit någon snö här än så snörade jag på mig kängorna istället och traskade dit. Jag har länge varit nyfiken på stället, men det har liksom glömts bort av någon anledning. Hade inte överdrivet med tid i skogen då jag skulle in till stan för att ge kroppen en omgång hos Lisa på Gävle Massagecenter.
När jag är färdigknådad och ute vid bilen för att åka därifrån så hör jag ett tåg från tågstationen som tutar, och i tutet så brakar det loss ett ännu värre och mycket högre tjut. Ett sånt där krigsstjut ni vet. Jag får på riktigt paniiik. Ser en snubbe en bit bort som traskar lungt och fint, och jag hade sån lust att skrika "Hallååååå, det är kriiiiig, spriiiiing!!!", men insåg ganska snart att det troligtvis bara var ett sånt där övningstjut som brukar inträffa första måndagen var tredje månad, eller nått sånt. Fick det bekräftat sedan att så var fallet, efter att ha messat min panikattack till Lisa, hahaha!
Ibland är man bra harig ;)