Ljördalen
 
Nedräkning
Just idag kom min bitterhet över snön och vintern. Jag har absolut inget emot vintern, för jag tycker att den kan vara väldigt mysig, och så är det ju roligt att åka längdskidor också, men nu är jag så less.
Drog min första sladd-på-bilen-rakt-ner-i-diket-körning tidigt imorse. Ja, det var ju en upplevelse i sig! Men jag och bilen klarade oss iaf utan skador. Jag skulle dessutom hämta upp en kollega och det första jag tänkte på när jag for ner i diket var BELLA! Hur fan ska jag nå Bella för att tala om att jag sitter fast lite fint i ett dike? (Jag hade ju såklart inte hennes telefonnr), men det löste sig så bra endå, och vi blev bara en kvart sen till jobbet.
Det spyr verkligen fortfarande ner snö, och det kommer inte sluta än på ett tag vad det verkar som. Men nu har vi iaf ÄNTLIGEN med stort Ä, kommit in i sista kalendervintermånaden, så om 28 dagar går vi in i kalendervåren. Nu har nedräkningen startat på riktigt.
Varje kväll kollar jag smhi för att se soltiderna, trots att jag vet att solen går upp och ner 3 min tidigare/senare varje dag. Jag tror jag har blivit lite manisk.
 
Nej, nu vill jag ha vår, knoppar som brister, värmande vårsol och kvittrande fåglar. Jag har iaf bestämt mig för att i vår/sommar så SKA jag dra ut med kanoten minst en gång, två dagar i rad helt själv. Just nu är min längtan så enorm att jag bara vill skrika rakt ut i frustration.