Höst
Tog mig en skogsprommis såhär på eftermiddagen för att försöka hinna fånga hösten på bild. Jag upptäckte att jag var lite väl ute i god tid. Hösten har precis börjat så jag får helt enkelt försöka hinna på´n igen om sisådär två veckor. Några träd hade ju iaf hunnit släppa några av sina röda och gula löv och börjat på att bilda den där röda mattan längs med skogsvägen.
Ensam i skogen var jag ju såklart inte heller. Under tidens gång så lyckades jag ofrivilligt snappa upp en hel del fästingar, och någon älgfluga försökte sig på att planka på mig, men där sa jag stopp. Ingen biljett, ingen lift. Sådeså!
Men den där jävla fästingen som hade lyckats hitta sig in under två tröjor och en jacka förstår jag bara inte. Hur lyckas man? Panik fick jag.
Resterande av eftermiddag/kväll har jag haft den där känslan och paniken av att något kryper på mig hela tiden.
 
Trots dessa äckligt vidriga kryp så älskar jag verkligen skogen. Det är mitt hem, min fristad.