2016 - året som varit
2015 var ett år som skulle bli ett år med otroligt mycket blandade känslor och händelser för min del. Det var verkligen inte mitt år helt enkelt. Jag mådde mest dåligt än bra och jag bestämde mig i slutet av det året att 2016 skulle bli ett bra år, det skulle bli mitt år - och så blev det!
Man skulle nästan kunna säga att jag bokstavligt talat dansade in detta år. Jag spelade in en liten video när jag jag twistade mig varm innan spisarna hade börjat på att ge värme i stugan (jag hade 7 plusgrader inne). Den videon la jag sedan upp i en facebookgrupp på skoj, som jag sedan skulle komma att intervjuas för och publiceras på QX och Gävle Dagblad.
 
I samma veva så började jag skriva med en tjej som jag fått kontakt med på samma facebooksida. Jag ville väl då egentligen inte ha något som helst att göra med vad tjejer heter, men det var något speciellt med henne. Vi skrev varje dag och vi bestämde oss för att träffas. Hon skulle komma ner till mig. Jag minns första mötet på tågstationen med henne så väl. 
Nästa gång vi skulle ses var det min tur att komma upp till henne. Jag har väl aldrig kännt mig så hemma som jag gjorde då och jag bara visste att det var där (här) jag skulle bo, med Ida. Efter min tredje gång som jag hälsade på så gick jag i princip samhället runt och sökte jobb. Dagen efter, tillbaka i Gävle igen, så ringer det i mobilen och jag får ett erbjudande om jobb uppe i Arvidsjaur. Jag tackade direkt ja och ringde upp min dåvarande chef för att säga upp mig. Efter så många år av längtan till att få flytta norrut så satt jag där och fattade ingenting. Var det verkligen sant? Eller var det bara en dröm? Kunde det verkligen gå såhär bra? 
En månad senare, med en enkelbiljett i handen tog jag mitt pick och pack och for 72 mil norrut. 
Jag har haft en fantastisk sommar, med en hel del underbara äventyr till fjälls och skogs med Ida och hundarna.
 
 
 
 
I början på september blev vi sambos, vi har nu firat vår första jul tillsammans och ska avsluta detta år och påbörja det nya tillsammans. Det ska bli riktigt spännande att få se vad det nya året bjuder på för roligt. 
 
Gott nytt år! :)
Bland granar och dimma
Igår steg vi upp relativt tidigt för att vara vi. Vi skulle nämligen fara till Gråträsk för att leta efter en gran att ta hem för att klä. Man lär ju fara iväg i hyfsad tid om man ska hinna få något dagsljus. När vi lämnade Arvidsjaur så stod himlen i full brand och träden alldeles kala från snö. Jag såg att det skulle bli en vacker morgon och soluppgång. Det var plusgrader ute, men så fort vi lämnat samhället så började graderna sjunka sig ner till minus och träden blev vitare och vitare ju längre bort från samhället vi kom.
Precis vid "avfarten" mot Gråträsk så är det en liten sjö på vänter sida. Där låg det ett mjukt täcke av dimma lite ovanför sjön, det såg sådär trollskt och mystiskt ut. Ida frågade om hon skulle stanna så jag kunde springa ut och fota, men nej, det kändes alldeles för långt bort för att det skulle bli någon bra bild. Någon kilometer in på Gråträskvägen får vi se mer dimma ligga som slöjor mellan bergen och himlen lös upp i rosa och persikofärgade nyanser. 
Det var som sagt Ida som körde denna gång, vilket nog var ganska tur för annars hade vi väl aldrig kommit fram, hehe. Men hon stannade på ett ställe så att jag kunde få ta mig några bilder på dessa dimslöjor. De var inte lika långt borta som vid den där sjön. Det var så himla vackert! 
När vi väl kom fram till Gråträsk så blev det lite fika och småprat innan vi tog oss ut för att leta gran. Idas pappa hade sett en i somras som han tänkte vi skulle åka och kolla på, så han skjutsade oss i skopan på traktorn. Med tanke på att det låg snö på träden där så blir det så mycket svårare att hitta en gran som ser bra ut, så det var tur att han redan hade sett en. Det var väl kanske inget praktexemplar, men man vill ju samtidigt inte att det ska se ut som en köpt gran heller. Det blir mer charm över den om den inte är sådär perfekt.
Det var fortfarande ljust när vi var klar med granletandet så vi tog en liten promenad i byn för att fota lite (dessa bilder kommer att komma upp lite senare).  Det låg en ganska tjock och lång dimslöja över Gråträsksjön som sträckte sig upp mot skogen och mellan trädtopparna. Jag älskar verkligen den där byn. 
Usch vad jag längtar tills vi har hittat det perfekta huset/stugan. Gärna en bit in i skogen och helst utan grannar. 
Mötet med solen
I lördags tog jag mig en iskall sparktur med kameran för att få en liten glimt av dagens sol innan den försvann bakom berget. Det var väl en sisådär 10 minus ute med en lätt vind, vilket gjorde att det kändes ännu kallare ute. Jag hade packat min väska med kamera, något extra objektiv och stativ. Sen tog jag sparken och sparkade ut på myren som jag och Ida var till helgen före. Jag sparkade en bit på skoterspåret - gissa om jag kände mig extremt löjlig när jag kom där på min spark. Jag skyndade mig bort från det så att jag skulle slippa möta någon på skoter, haha! Jag ställde sparken en liten bit in i skogen från skoterspåret och så tog jag väskan och började traska innåt och upp mot ett litet halvt kalhygge. Traska gjorde jag väl inte riktigt heller då det var snö över knäna på vissa ställen. Jag behövde ju inte vara rädd för att frysa när jag gick där iaf. Solen hade börjat på att ta sig över trädtopparna och jag kände hur jag fylldes med energi av solljuset. Jag tog lite bilder men ville inte stå för länge då man snabbt hann bli kall - Jag är så otroligt glad att jag köpte ullsjalen förra helgen, den värmer så otroligt mycket mer än min halsduk i bomull som jag har haft i flera år. 
 
 
Jag fick njuta av solen i ungefär en halvtimme innan den försvann bakom berget. Tänk, att förra helgen när vi sparkade till typ samma plats så nådde solen ner till myren, men en vecka senare så orkar den inte ta sig så högt upp att den kunde lysa upp myren, och jag fick därför ta mig till "kullen" bakom den. 
Nu är det bara nio dagar kvar innan det vänder. Snart kan jag räkna ner på en hand! Åh vad jag tar emot vintersolståndet med öppna armar. 
 
 
Högre än så här gick inte solen. Men jag är så otroligt glad att jag fick njuta av den.
 
Meningen var att vi skulle fara till Gråträsk igår och leta gran, men Idas pappa ringde och meddelande att dom hade -27 grader, så vi sköt på granletandet denna helg och får satsa på nästa helg ist. Ida hade ju redan satt i motorvärmaren i bilen innan hennes pappa ringde och det är ju inte bra för bilen att stå orörd allt för länge, så vi tog en tur till Vittjåkk ist och hundarna fick såklart följa med. Jag packade självklart kameran - förstå vilka vackra bilder jag skulle få däruppe! Vi kommer dit och vi börjar gå mot toppen. Jag stannar för att ta en bild och hör att objektivet inte vill fokusera. Ser att jag hade på manuell fokus och sätter den till auto. Provar ta en bild igen men hör fortfarande inte att den vill fokusera. Lite lätt panik får jag. Jag dör om objektivet har kajkat ur. Provar igen, men denna gång tittar jag på displayen - No card. Går sönder lite inombords. Jag hade alltså glömt att sätta tillbaka minneskortet i kameran efter att ha fört över bilderna från fotograferingen dagen före. Inte så mycket at göra åt förutom att gilla läget. Men jag fick mig en läxa iaf. 
 
Nästa gång har jag med mig kameran med minneskortet i ;)