Mötet med solen
I lördags tog jag mig en iskall sparktur med kameran för att få en liten glimt av dagens sol innan den försvann bakom berget. Det var väl en sisådär 10 minus ute med en lätt vind, vilket gjorde att det kändes ännu kallare ute. Jag hade packat min väska med kamera, något extra objektiv och stativ. Sen tog jag sparken och sparkade ut på myren som jag och Ida var till helgen före. Jag sparkade en bit på skoterspåret - gissa om jag kände mig extremt löjlig när jag kom där på min spark. Jag skyndade mig bort från det så att jag skulle slippa möta någon på skoter, haha! Jag ställde sparken en liten bit in i skogen från skoterspåret och så tog jag väskan och började traska innåt och upp mot ett litet halvt kalhygge. Traska gjorde jag väl inte riktigt heller då det var snö över knäna på vissa ställen. Jag behövde ju inte vara rädd för att frysa när jag gick där iaf. Solen hade börjat på att ta sig över trädtopparna och jag kände hur jag fylldes med energi av solljuset. Jag tog lite bilder men ville inte stå för länge då man snabbt hann bli kall - Jag är så otroligt glad att jag köpte ullsjalen förra helgen, den värmer så otroligt mycket mer än min halsduk i bomull som jag har haft i flera år. 
 
 
Jag fick njuta av solen i ungefär en halvtimme innan den försvann bakom berget. Tänk, att förra helgen när vi sparkade till typ samma plats så nådde solen ner till myren, men en vecka senare så orkar den inte ta sig så högt upp att den kunde lysa upp myren, och jag fick därför ta mig till "kullen" bakom den. 
Nu är det bara nio dagar kvar innan det vänder. Snart kan jag räkna ner på en hand! Åh vad jag tar emot vintersolståndet med öppna armar. 
 
 
Högre än så här gick inte solen. Men jag är så otroligt glad att jag fick njuta av den.
 
Meningen var att vi skulle fara till Gråträsk igår och leta gran, men Idas pappa ringde och meddelande att dom hade -27 grader, så vi sköt på granletandet denna helg och får satsa på nästa helg ist. Ida hade ju redan satt i motorvärmaren i bilen innan hennes pappa ringde och det är ju inte bra för bilen att stå orörd allt för länge, så vi tog en tur till Vittjåkk ist och hundarna fick såklart följa med. Jag packade självklart kameran - förstå vilka vackra bilder jag skulle få däruppe! Vi kommer dit och vi börjar gå mot toppen. Jag stannar för att ta en bild och hör att objektivet inte vill fokusera. Ser att jag hade på manuell fokus och sätter den till auto. Provar ta en bild igen men hör fortfarande inte att den vill fokusera. Lite lätt panik får jag. Jag dör om objektivet har kajkat ur. Provar igen, men denna gång tittar jag på displayen - No card. Går sönder lite inombords. Jag hade alltså glömt att sätta tillbaka minneskortet i kameran efter att ha fört över bilderna från fotograferingen dagen före. Inte så mycket at göra åt förutom att gilla läget. Men jag fick mig en läxa iaf. 
 
Nästa gång har jag med mig kameran med minneskortet i ;)
Arletta Ellington

Du får mig att minnas en gång jag skulle fota örnar och hade byggt ett gömsle, lagt ut kött, lånat ett 400-millimetersbobjektiv till min kamera och cyklat ut före gryningen och lagt mig i gömslet innan det första ljuset kom. Kallt var det och när första kungsörnen kom gick det inte att fota. Slutaren kärvade. Troligen för kallt. Men det blev en fin upplevelse att se örnarna kalasa på åteln. Fick mig tanken att kameran kanske kan vara i vägen för upplevelsen och njutningen när det är något riktigt ovanligt man ser. Är det bara jag som tänker så?

Svar: Åh vad tråkigt att kameran kärvade. Men som sagt du fick ju skåda något många sällan får se och du fick se det hela genom dina ögon och inte genom kameran. Jag håller med dig i det du skriver. Det har väl hänt några ggr att man nästan glömmer bort att njuta av det vackra man ser just för att man vill få den perfekta bilden. Ida sa faktiskt till mig att jag nu kanske kunde njuta mer av utsikten nu när jag inte kunde fota. Och visst är det väl så! Men att kunna få med sig ett minne hem i form av en/några bilder är ju självklart något man som fotograf oftast vill ha ;) Men man ska som sagt inte glömma bort att njuta.
Tack för att du delade ditt minne :)
Andrea

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress