Första fjällvandringen - Akkelis
Fick hem min nya dator igår. Det var verkligen på tiden att köpa sig en ny. Min gamla sjunger verkligen på sista versen och den är inte alls stark nog till det jag vill använda den till. Den låter som ett helt kärnkraftverk när den är igång och så laggar den lite titt som tätt. Har varit rädd att den ska haverera vilken sekund som helst och är livrädd att alla mina bilder ska försvinna.
Men att gå från PC till Mac var inte det lättaste. Jag är dessutom van att bara redigera mina bilder i Camera RAW (då jag inte har haft tålarmodet till att lära mig PS), men nu köpte jag faktiskt ett redigeringsprogram som liknar PS jätte mycket. Det heter Affinity Photo. Den hade fått riktigt bra recentioner och många som hade kört PS i flera år tyckte att AP var mycket smidigare. 
 
Jag har länge velat göra en panorama bild, men har aldrig lyckats via PS och jag har givit upp efter ett tag (trots tutorials på youtube om hur man gör). Men så sökte jag på hur man gjorde panorama i AP, och nur har jag äntligen lyckats knåpa ihop en panorama bild. Kanske inte den syggaste, men jag ska sååå lära mig mer. 
 
Detta är ett panorama som jag fotade när jag och Ida gjorde våran första fjällvandring tillsamans under midsommarhelgen.
 
Det kommer såklart att komma fler bilder från den vandringen, och jag kommer berätta lite mera om den då. Ska bara lära mig att redigera som folk först ;) 
Piff
Han är en liten modell det där hunden.
 Solnedgången var helt fantastisk
 
När en dröm blir sann
Det var den 10:e april som jag och Ida satt i bilen påväg hem från hennes föräldrar. Jag satt och var lite deppig och klagade över att det känndes som att jag aldrig skulle kunna flytta upp hit. En av mina största drömmar här i livet har alltid varit att få flytta norrut, att få bli granne med fjällen. Jag hade tidigare den veckan hemma i Gävle suttit och knåpat ihop flera CV:n som jag hade tänkt att jag skulle gå runt med innan jag for neråt igen. Sagt och gjort, min sista dag i Arvidsjaur innan avfärd ner till Gävle knatade jag runt till 7 olika butiker och lämnade in mitt CV. Första butiken var den enda som faktisk sökte personal, annars var det bara intresseanmälningar jag delade ut. När sista CV:t var inlämnat så var det ju bara att vänta. Jag var orolig och stressad resterande av dagen, sov inte en minut på nattåget ner mot Gävle.
Blev upphämtad av mamma på tågstationen och berättar att jag sökt jobb uppe i Arvidsjaur. Hon blir lite chockad men vet att min längtan norrut är stark. Hon skjutsar hem mig till min lilla stuga och jag dumpar av mig min packning, vilar ett litet tag och åker sedan in till stan för att få massage av Lisa.
I bilen påväg hem från massagen ringer det från ett okänt nr. Jag svarar och i luren på andra sidan hör jag en man med norrländsk dialekt prata. Han hade precis pratat med varuhuschefen på XXL och fått bra uppfattning om mig, så han ville väldigt gärna anställa mig. Chockad och överlycklig tackar jag såklart ja till erbjudandet. Det här kunde bara inte vara sant, det här hände bara inte. Efter det samtalet så har allt gått i rasande fart.
En vecka senare blir jag uppringd från en annan butik som jag lämnade in CV hos, men de kunde i dagsläget bara erbjuda extrajobb, bara så att jag skulle kunna få flytta upp. 
 
Två månader och två dagar har nu gått sedan jag fick det där samtalet. En månad (idag) har jag bott här uppe i Arvidsjaur.
Det är verkligen helt sjukt hur snabbt och lätt det var att få jobb här uppe, jämfört med hur det är att söka jobb nere i Gävle. Där kan man söka 20 jobb och inte få ett enda napp, medan jag här uppe sökte 7 st och blev uppringd av 2.
 
Jag har verkligen kommit hem och ångrar mig inte en sekund att jag flyttade upp.
Nu har jag äntligen fjällen som granne <3