Vittjåkk
Söndag morgon den 6 november packade vi väskorna med lite varm dryck och for till Vittjåkk för att gå till Vargtjärnskåtan. Vädret var inte alls lika fint som dagen innan när vi gick uppför Jan Svensamössan. Det blåste lite mer och snöade. Leden som vi gick på var lite halvt upptrampad, men det hade börjat driva över snö på vissa ställen, men det syntes fortfarande väldigt tydligt vars folk hade gått, fram till skyltarna. Från skyltarna till Vargtjärnskåtan var leden orörd. Men eftersom att leden är utmärkt med kryss så var den inte direkt svår att följa. Molnen började skingra sig lite och solen kunde tränga sig igenom lite halvt, vilket skapade ett riktigt vackert ljus mellan snöflingorna som fortfarande föll. 
 
Jenny frös en hel del men hon ville fortsätta, så vi traskade på. Vi hade ju hoppats att det skulle finnas ved i kåtan så att vi hade kunnat göra upp en eld och värma oss, men när vi kom dit så låg det bara någon pinne där inne. Så vi vände om helt enkelt. 
 
Åh vad jag hade önskat att vi hade med oss en massa ved så att man hade kunna sitta där inne till en sprakande och värmande eld och druckit varm choklad (jag och Ida är ju sådär mogen att vi inte dricker kaffe, hehe!) Jenny pinade på ganska bra och jag, Ida och hundarna hamnade lite på efterkälken. Det fastnade en hel del snö under Cross tassar som vi fick stanna och hjälpa han att få bort (skor/strumpor ska införskaffas till han). Sen stannade jag och fotade lite också. Vi kom ju på efter halva vägen mot bilen att Jenny skulle ha tagit bilnycklarna så att hon hade kunnat hoppa in i bilen och startat den. Det är lätt att vara efterklok. Men alla kom tillbaka till bilen utan skada, bara lite frusna. 
 
Jag har en dröm om att få skidra uppe på fjället med en pulka som är packad med en tältkåta + kamin, en massa renfällar och sovsäckar och mat för några dagar. Självklart är Ida och hundarna med. Förstå vilken känsla! Långt borta från människor, trafik, stress och alla måsten. Just nu har vi varken utrustning eller den kunskapen som krävs för något sånt. Men en dag ska vi ha den utrustningen och den kunskapen till att kunna uppleva den drömmen. 
 
Kristallsjukan
Äntligen har man en ledig dag efter 6 dagar med jobb. Vaknade dock med kristallsjukan imorse, inte alls kul och jag hoppas verkligen den går över under dagen. Jag som hade tänkt gå iväg och sola idag (!). Kroppen skriker efter ljus och D-vitamin, så jag hade tänkt passa på idag när jag är ledig. Men jag vette fan om jag vågar gå iväg. Då blir man väl haffad av polisen och satt i fyllecell.
Nä, det blir till att inta soffläge och kanske läsa min Harry Potter bibel som jag köpte igår och hoppas på att kristallerna faller på plats igen. 
 
Ha de´! 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 50mm f/1.8 II
Jan Svenssa i solsken
För en vecka sedan så satt vi i bilen på busstationen i Jörn och väntade ivrigt på att bussen från Skellefteå skulle komma med Jenny. Det hade blivit en hel del förseningar pga busshavei och trafikolycka. Men efter många om och men så anlände hon tillslut till Jörn. Efter en sisådär timmes bilfärd så kom vi hem. Vi käkade lite mat sen satte vi oss i soffan och pratade av oss lite. 
 
Vädret hade lovat moln under hela Jennys vistelse här uppe, men när vi vaknade på lördags morgonen så sken solen in från fönstret på ytterdörren. Gissa vem som blev överlycklig? Jag hade nämligen tänkt att vi skulle köra på en topptur till Jan Svenssamössan och nu fick jag ju dessuto visa upp det vackra norrländska landskapet för henne i solsken.
Det hade kommit en del snö under veckan, men inte så mycket så att det inte gick att gå upp. Solen sken och det flög en massa glittrande snöflingor i luften. Det var så himla vackert! 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 70-200 f/4L USM
 
Första biten var ganska enkel att gå. Det kändes som att det inte var lika mycket snö på marken och barrträden stod där fortfarande gröna men med ett tunt täcke av snö över sig. Ju högre upp vi kom desto mer snö på träden blev det. Det var som att kliva rakt in i Narnia.
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 70-200 f/4L USM
 
Det var som att gå igenom en sagoskog när solens strålar trängde sig igenom de snötäckta träden.
Jag har länge haft en fotoidé som jag har velat göra. Jag har inte riktigt vetat vars jag ska fota den, jag har bara haft en bild i huvudet om hur jag vill att den ska se ut och att den kommer att göra sig bäst i snö.
När vi gick där på den näst intill otrampade snötäckta stigen så hittade jag platsen jag så länge bara har sett i huvudet. Allt var perfekt för att ta den bilden just då, med snön och solen och all den glittrande snö som svävade omkring i luften. Men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen för den bilden, och nu har jag ju dessutom hittat platsen för den :)
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 50mm f/1.8 II
 
Det blev en ganska snabb visit uppe på toppen. Det blåste en hel del och Jenny frös ganska mycket så vi gick ner efter att vi tagit lite bilder. Ida släppte lös Cross uppe på toppen så att han fick springa lös. Glädjen i den hunden då alltså! Både jag och Ida var helt paff över hur bra han lyssnade och följde oss. Han kom när man ropade och han sprang inte iväg alltför långt. Jösses vad lyckliga vi blev över att få se hur lycklig han var över att få springa lös. Men efter att ha kommit ner till lite mer flack mark så märkte man på han att han började lägga dövörat till, så då kopplade vi honom igen. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 70-200 f/4L USM
 
 Men att ha kunnat haft Cross lös var verkligen helt underbart! Och det bästa av allt var att han fick vara lös dagen efter när vi for till Vittjåkk, och det gick lika bra. Bilderna från Vittjåkk kommer komma upp lite senare. 
 
Ha de´!