När höst möter vintern
Nu märks det att vintern är på ingång. Det är kyligare ute, dagarna blir allt kortare och nu blandas dessutom regnet upp med mer och mer snö. Den lilla snö som kom i söndags var borta redan på måndag.
Ida har varit hemma från jobbet i några dagar pga sjukdom och jag har kännt mig lite halvt hängig jag med. Sen att vi inte har sett solen på två veckor (!) har knappast gjort saken bättre.
Men i tisdags kände jag mig pigg. Var ut med hundarna på en prommenad och fick då se hur Prästberget lyckats hålla hårt i den snö som kom i söndags och man såg verkligen gränsen mellan höst och vinter så himla tydligt. Så jag pinade på hemåt igen. Haffade kameran, bytte på fötterna från converse till kängor och gick upp på berget för att föreviga den vackra och magiska naturen. Den tunga dimma som blandade sig med snöbeklädda trädtoppar var riktigt maffigt att se. Att se hur vintern sakta men säkert äter upp hösten, tills den tillslut tar sitt sista andetag. Dessa få lövbeklädda träd kommer snart att bli besegrade av ett snötäcke och kommer inte att vakna till liv igen för ens om typ 5 månader. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 70-200 f/4L USM
 
När jag gick där uppför berget, djupare in i dimman så fick jag nästan en känsla av att vara mellan livet och döden. Lite som i Harry Potter när han är "död" och befinner sig på vad som liknar Kings Cross Station. Det var helt vindstilla, och så tyst att man nästan kunde höra hur hjärtat slog i bröstet. Några korpar flög omkring och kraxade ibland, vilket inte gjorde det hela mindre mystiskt. Jag hade kunnat stanna hur länge som helst. 
 
Igår fick vi äntligen se solen för första gången på två veckor. Gissa om man blev lycklig?! Vilken energikick man fick av att få känna solens strålar i ansiktet igen. Efter att ha kommit hem från jobbet och jag käkat lunch så tog jag kameran och gick upp på berget igen, hundarna fick följa med denna gång. Men de bilderna kommer komma upp lite senare. 
 
(Och jag kan inte förstå varför det helt plötsligt har blivit "rutor" på höger sida av bilden efter att ha förminskat den. Det har aldrig blivit så på någon annan bild jag förminskat tidigare. Grymt irriterande! Men som en liten protest för att jag gillar bilden så mycket så lägger jag upp den ändå, trots rutor) 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress