Norrskenets öga
Läste på Norrsken på facebook i torsdags att vi skulle bli träffade av ett enormt norrsken på kvällen. Jag hade tur som inte jobbade stängning den dagen (även om stängning är ett av mina favoritpass). Det hade knappt hunnit bli mörkt ute när man kunde börja skymta gröna färger på himlen. Jag började känna mig lite lätt stressad, jag ville ju ut NU, men jag ville ju samtidigt vänta tills Ida slutat jobbet så vi kunde åka ut och kolla på norrskenet tillsammans. Under tiden så gick jag ner till förrådet och letade fram min dunjacka och mina skjuthandskar - jag ville minsann inte stå ute och frysa! Motorvärmaren kopplades in och under tiden packades väskan med diverse kamerautrustning och extra vantar. 
Vi packa in oss själva i bilen och hundarna fick såklart oxå följa med. Eftersom vi inte bytt till vinterdäck än så blev det att köra snigel för att inte hamna i diket. Vi kom fram hel i alla fall. 
Det var lite smågrönt på himlen, men inte någon direkt "wow" effekt. Vi gick en liten bit för att komma bort från ljuset vid parkeringen, men månen sken upp bra mycket istället. Jag vet inte riktigt hur länge vi stod där, men norrskenet gav inget teckan på att vilja öka i styrka. Jag började känna det som att jag svikit Ida med att säga att det skulle bli ett jätte stort norrsken den kvällen och så hände det liksom inget. Men jag vet ju att man lär ha lite tålarmod när det gäller norrsken (ni kan ju läsa här om första gången jag fotade norrsken nere i Gävle, när jag var på väg att gå in igen). 
Så vi bestämde oss för att gå lite högre upp, och under tiden vi går så börjar även norrskenet röra på sig ännu mer och börjar öka lite i styrka. Jag stannar för att ta lite bilder. Norrskenet stannar upp och blir lite blyg igen. Så vi fortsatte ännu lite högre upp. Hel plötsligt, som från en enorm explosion så fylls hela himlen med grönt dansande ljus. Jag visste inte riktigt vars jag skulle titta. Och som vanligt så slänger man ur sig en massa intelligenta utrop och glädjeskutt. Och lyckan som fylldes i mig då, att få stå på fjället och dela denna stunden med Ida, och att få detta minne sparat på bild - Ja, den var obeskrivlig!
Jag tittar upp mot himlen och ser den där magsika tratten eller ögat som jag vill kalla den. Jag ville verkligen ha en bild på den, men kameran stod och jobbade för fullt med linsen mot ett helt annat håll. Ni kan ju bara tänka er min frustration just då. Gah! MEN! Jag lyckades få en liten bild av ögat (med stjärnfall!), trots att den var betydligt mer klar bara några sekunder tidigare. 
Det var verkligen ett helt sjukt starkt norrsken denna kväll. Det var grönt ljus vars man än såg åt för håll. Det brukar i vanliga fall bara vara när man tittar mot norr, men nu när man såg söderut så var det grönt även där. 
När jag är ute och fotar och känner att man har det, ja då försvinner tid och rum för mig och alla känslor som hunger, frusenhet och "naturliga behov" är som totalt bortblåsta. Man blir manisk helt enkelt.
När jag sa till Ida att vi kanske skulle börja röra oss mot bilen, ja då hade det gått ca 1 timme och 35 minuter. Hade jag fått gissa så hade jag sagt max 45 min. 2 underbara timmar var vi ute, från det att vi lämnade bilen, till att vi kom tillbaka till den. På vägen ner så blev det ju såklart någon jag-ska-bara-bild. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
Det blev en oförglömlig kväll och fler bilder från kvällen kommer troligtvis att komma upp lite senare. 
 
Ha de´!
Anette

Så läckert. Jag har aldrig själv sett ett norrsken. Fick några bilder från min bror som bor i Skelleftehamn där han visade hur oerhört häftigt det är.
Fantastiska bilder du lyckats ta.

Svar: Åh tack så hemskt mycket! Jag hoppas verkligen du får uppleva norrsken någon gång. Kanske när du åker och hälsar på din bror? :)
Andrea

Fanny

Vilka otroligt vackra bilder!

Svar: Tack så mycket :)
Andrea

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress