Utmaningen
Jag har sedan tonåren haft problem med mina knän. Läkare har sagt att jag bör stärka upp musklerna kring knäskålarna men det är inget jag har orkat göra och att gymma är verkligen inte min grej. Jag vill ju helst hålla på med gymnastik, men där sätter mina leder (handleder, fotleder och armbågar) stopp. När jag va yngre höll jag på med gymnastik, men slutade i början av tonåren.
Flera år senare, sommaren 2013, då jag jobbade på Furuviksparken och umgicks med cirkusartisterna så tog jag upp gymnastiken igen. Efter jobbet stannade jag kvar och körde lite med dom i "cirkustältet". Jösses vad jag saknade gymnastiken! Jag var som en duracellkanin och körde volter jag inte trodde jag kunde längre. Så en dag satte jag mig vid datorn för att kolla upp om det fanns någon grupp för lite "äldre" i den gymnastikförening jag tränade genom som liten. Och till min förvåning så fanns det en vuxengrupp. Jag anmälde mig direkt!
Känslan när jag klev in i hallen igen efter så många år var obeskrivlig. Friståendemattan låg kvar, spegelväggen satt där den alltid suttit, skumgummigroparna likaså. En vägg hade slagits ut och hallen hade utökats några kvadrat med ytterligare ett friståendegolv. Men jag var verkligen hemma igen. Det var som att komma till himlen. 
En termin fick jag vara i himelriket, sedan sa mina leder stopp. Jag kunde knappt stå på fötterna pga smärtan. Den besvikelsen var stor och känns än idag när jag tänker på det. Att inte kunna hålla på med den träning man älskar känns så surt. Men det är bara att inse att man blivit "för gammal" helt enkelt. Här uppe finns det dessutom ingen gymnastikförening att gå med i. Möjligtvis vid kusten, men jag tänker inte pendla över 15 mil (enkel väg) för att träna 2 timmar 1-2 ggr i veckan. Det finns ju en gräns liksom. 
 
Ida ska börja med en utmaning på måndag, en squat utmaning (kika in på hennes instagram @aldrigmerafetto) Hon har nämligen också problem med knäna. Hon vill ju helst ut och springa med kan inte då hon får så ont och det hon behöver göra är att som jag, stärka upp muskulaturen kring knäna. Så vi ska köra på den utmaningen med start på måndag. 
Jag har länge velat komma igång med lite hemmaträning, men jag har inte haft orken och riktigt lusten till det. Något pass har jag kört, men sen har det runnit ut i sanden. Nu finns lusten, men orken är en annan femma. Höst/vinterdeppressionen har nästan blivit ett faktum nu och jag är lite så att ska jag träna så ska jag göra det ordentligt och inte något fjantande hit och dit. Men jag har kommit till insikt att man inte kan och ska tänka så. Och jag vet att jag kommer må bättre av att få träna, men om jag känner pressen av att jag måste träna ordentligt för att det ska "gillas" så kommer det inte bli av. Så då tänkte jag börja med det som är viktigast, att stärka upp knäna, så får resten komma allt eftersom. 
Tips om övningar mottages! :)
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress