Drömkåken
Någon gång i Juli gjorde vi en liten dagstripp för att toppbestiga Jan Svensamössan. På vägen dit åkte vi förbi världens drömkåk och jag sa till Ida att på vägen hem så måste vi stanna så jag kunde få fota. Detta var en drömkåk utöver det vanliga. En drömkåk som även många skulle säga ruckel, eller spökhus åt.
Jag har en förkärlek till den typen av hus, fråga mig inte varför. Kanske är det för att det vilar något mystiskt förflutet över dessa hus. Det är som att man kan höra rösterna från folket som bodde i huset, barnen som springer omkring på gården och leker. Frun i huset står ute och hänger upp tvätten och nynnar på en melodi, medan mannen är ute till skogs och arbetar med timmer. 
Samtidigt som det är otroligt tråkigt och ledsamt över att se dessa hus förfalla så är de ändå så skrämmande och spöklikt vackra att man får kalla kårar längs med ryggraden. 
Varför övergavs huset och vilka var dess sista ägare?
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress