Merkenes
Jag och Ida är nu äntligen lediga samma helger, vilket resulterar i att vi faktiskt kan fara iväg till fjälls om vi känner för det. Efter många tuffa och intensiva dagar med att stöka hemma och renovera sovrum så tyckte vi att vi behövde en vända upp till fjälls. Så i fredags efter jobbet, den 23 sep så packade vi väskorna för en fjälltur med en övernattning. Jag hade så länge längtat efter att få komma iväg till fjällen och nu skulle det äntligen bli av. På lördagen, i bilen upp var jag som ett litet barn på julaftonsmorgonen. Så förväntansfull. Vi visste att vädret skulle vara lite ostabilt så det var vi beredd på. 
Meningen från början var att vi egentligen skulle ha vandrat i Vuoggatjålme, men i bilen påväg upp så kollade vi fjällkartan i mobilen och insåg att det inte fanns så bra leder att vandra på där. Så vi rekade lite på kartan och så hittade vi en led inte så långt därifrån, nämligen i Merkenes. Så vi körde dit. Ställde bilen på en p-ficka längs efter vägen och utgick därifrån.
Vi var tvungen att gå över en jokk, men som tur var så fanns det en bro att gå på. Hundarna tycket att det var lite läskigt, men vi behövde inte bära någon över iaf. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
 
 Det var en ganska enkel stig att gå på. Men den var dock ganska blöt på vissa ställen pga allt regn som kommit de senaste dagarna. Men den första biten efter att ha passerat jokken gick genom fjällskog, men en massa vackra krokiga fjällbjörkar. Tyvärr gick vi lite för sent på säsongen om man ville se fina brandgula höstfärger på träden. Nu låg de brandgula bladen på backen ist och förvandlades sakta till en gråbrun nyans ist. 
Efter ett par hundra meter började man kunna få en lite mer överblick över landskapet och det blev lite mera brant på sina ställen. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 70-200 f/4L USM
 
När vi började komma över trädgränsen så blev det ännu brantare och så mycket jobbigare. Det brann i benen av mjölksyra och flåset man hade då skulle ha kunnat driva ett 20 vagnars tåg genom hela Sverige. Ida tyckte vi skulle slå läger, men jag ville bestämt upp till toppen för att reka tältplats där. Sagt och gjort, vi gick vidare. Men väl uppe på toppen så visade det sig att bakom toppen fanns en annan topp. Men, på denna "topp" såg det flakt och fint ut, så vi slog helt enkelt läger här. Utsikten var helt magisk!
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 70-200 f/4L USM
 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 70-200 f/4L USM
 
Jag älskar verkligen det karga och nakna landskapet. 
 Canon eos 5D Mark III, Canon EF 70-200 f/4L USM
 
Efter att vi hade slagit upp tältet och fått i oss mat så tog vi oss en liten tur för att leta efter vatten. Jag visste det skulle finnas vatten här uppe då man kunde se ett vattenfall från vägen. Inte alls långt ifrån tältplatsen så hittade vi en liten jokk som porlade så glasklar. Det smakade så gott! 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
 
Vi hade turen att himlen började spricka upp så fint på eftermiddagen, så vi fick till och med se solen ett litet tag. Vi hade ju sett ett vattenfall från vägen (och som syntes från tältplatsen) som jag så gärna ville gå till. Så vi fortsatte längs med den vackra jokken. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
 
Medans vi gick åt vattenfallets håll så hittade vi en stenformation a la Lejonklippan i Lejonkungen. Självklart var vi ju tvungen att i scenensätta uppvisningen av Simba ;) 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
 
Efter att ha lekt Lejonkungen ett litet tag så gick vi vidare. Vi kom som till en liten kulle och jag kände på mig att vi skulle få se något magiskt bakom den. Ju längre upp på kullen vi kommer så får vi se ett så enormt vackert landskap som tonar upp sig. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
 
Självklart gick vi närmre vattenfallet. Alltså det var verkligen helt magiskt. Som att komma till en helt annan värld. Nästan som i en film man bara sett på tv liksom. Jag dog. Inte bara en, utan flera gånger. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
 
Efter att ha fotat vattenfallet från alla håll och kanter som man kan tänka sig, så gick vi över och vidare uppåt. Vi ville ju såklart se vars vattnet kom ifrån, så vi bestämde oss för att gå upp på toppen. Denna topp visade sig bara vara en topp på en topp så att säga. Topparna fortsatte, och jag misstänker att bakom nästa topp finns det ytterligare en topp, osv osv.
 
Men mörkret började nu falla och vi bestämde oss för att börja röra oss "hemmåt" igen. Det var lättare sagt än gjort. Vi tog en annan väg tillbaka. Vi gick genom höggt ris, vi fick nästan vada över vattnet och Piff lyckades ta sig över på en liten ö, men Ida lyckades hämta hem honom till fastlandet igen. Det blev allt mörkare och mörkare och vi var en bit ifrån tältet (som vi inte såg). Men tillslut så lyckades vi ta oss över på rätt sida av vattnet och vi hann hem i tid. 
Natten var inte den roligaste jag varit med om. Det var rått och kallt, trots ullunderställ, tjock ulltröja, sovsäck med sovsäckslakan (det tunna lilla lakanet gjorde dock väldigt mycket!) och ullstrumpor. Vi vaknade tidigt till ett regnigt  och dimmigt fjäll, så vi bestämde oss för att äta frukost ganska omgående och packa ihop. Det skulle sluta regna runt tolv på dagen, men det kändes lite sisådär att ligga kvar i ett tält på fjället i flera timmar enbart för att vänta ut regnet för att sedan packa ihop. 
Fyra tröttna, frusna dränkta små katter var det som satte sig i bilen påväg hemmåt igen. 
Jag har verkligen haft en helt underbar helg med dom tre bästa :D
 
Detta får bli den sista bilden för detta inlägg. "Toppen" av vattenfallet, solnedgången och ett renhorn som Ida hittade (som såklart fick följa med hem!)
 Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress