Nu är tiden inne

Efter ex antal sömnlösa timmar på tåget är man nu hemma i Arvidsjaur igen. Dom här dagarna nere i Gävle har gått alldeles för snabbt, men jag har njutit av varje minut som jag har fått umgås med min familj och vänner. Jag behövde verkligen dom här fyra lediga dagarna. En sak som jag nu har lärt mig tills nästa gång vi åker ner är att kolla vad det blir för väder, eller iaf temperaturen. Här uppe har hösten verkligen slagit in på riktigt, med frostiga mornar där krispigheten fortfarande hänger kvar i luften under dagen. Jag hade packat för kylig höst, men när vi kom ner var det som att kliva rakt ut på playan. Upp med parasollet och på med solkrämen bara! Så min mössa, vantar och tunna underställ är något som legat orört i väskan dessa dagar. 

Hösten innebär mörker, och mörker innebär norrsken. Det har varit några stycken norrsken denna säsong, men då har det antigen varit för molnigt eller så har det varit för ljust ute. Oftast har det slagit till kvällen/natten till då jag börjar jobba tidigt och för att kunna fota så måste jag ha varit tvungen att stanna uppe så länge, så då har jag känt att jag kan vänta ist tills det börjar mörkna lite tidigare, för norrsken vet jag att jag kommer att få se. Men i tisdagskväll slog jag till, trots tidig arbetsdag dagen efter. Jag hade helt enkelt inte tålarmodet att vänta längre. Som ett litet barn på julafton som otåligt väntar på att tomten ska komma, tog jag bilen upp till utkikstornet och riggade upp kameran på stakeket och väntade på att norrskenet skulle öka i styrka. Man såg det med blotta ögat, men hade man inte vetat vars det var så hade man lika gärna kunnat ta det för slöjmoln. Men efter att ha fotat några norrsken så vet jag att man måste ha lite tålarmod. Och ja, rätt som det var så färgas himlen grön och jag får äntligen skåda - för mig - säsongens första norrsken. 

 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress