Aldrig mera iCrap
Nu har syster åkt tillbaka till Gävle igen. Eller ja, i söndags kväll åkte hon tillbaka. Vi har haft tre riktigt mysiga dagar med tv-spel, film och sällskapsspel. Hon kom hit med förkylning och så har inte vädret visat sig på sin bästa sida direkt - toksnö varje dag, så vi har som sagt bara myst hemma och det har varit helt underbart! 
 
 
Min telefon har börjat lagga igen vilket känns riktigt surt. I höstas förra året skickade jag inte den på lagning då den laggade, och det är inget jag känner att jag har lust med igen.
Det är helt sjukt vad handigkappad man känner sig när telefonen inte fungerar som den ska. Man gör ju nästan allt genom den nu för tiden. Och nu så produceras saker så att det ska gå sönder efter en viss tid just för att vi ska köpa nytt. För att skicka in det på lagning eller köpa reservdelar är så mycket dyrare och krångligare än att gå till affären och köpa en ny. 
Jag såg ett program för något år sedan på SVT som handlade om just detta och det är verkligen helt sjukt! Som tex när nylånstrumpbyxorna kom till världen. De var extremt slitstarka och gick väldigt sällan sönder, vilket sedan tillverkarna upptäkte då det sålde färre och färre nylånstrumpbyxor. Då gjorde de så att de inte blev lika slitstarka som innan vilket resulterade i att de kunde börja sälja fler eftersom de nöttes upp mycket snabbare. Och precis lika är det idag, speciellt med alla teknikprylar. 
Min första smartphone var en Samsung Galaxy SII och den var faktiskt väldigt bra, förutom batteritiden som försämrades - vilket är vanligt. Sen fick jag överta pappas gamla iPhone 4 som jag hade i ett år innan jag kände att jag ville ha en med större skärm och bättre kamera, sen så var även batteriet grymt dåligt, så det blev en iPhone 6 - nu även kallad för iCrap 6, och den har jag fortfarande kvar. Och byta mobil vill jag ju helst göra när bindningstiden för abonnemanget har gått ut, vilket är i slutet på Juli i sommar och då blir det aldrig mera iCrap. Nu ska man väl inte dra alla iPhones över en och samma kam, jag kan ju ha haft oturen att få ett måndags ex, men min känsla säger att man får mera ett märke än en riktigt bra mobil med iPhone.
Så, om det är någon som sitter på en hemlighet om en mobil men bra kamera, bra batteritid även vid kyliga dagar och så får den inte vara så jäkla stor (helst runt 4,7" skärmstorlek), ni får gärna dela med er av den hemligheten.
Kom igen nu, viska i mitt öra! 
Besök från söder
Idag började min fyra dagars ledighet, jösses så skönt. Inledde ledigheten med att gå till banken för lite ärenden, sen har jag storstädat hela lägenheten fram tills nu. Det känns så skönt att ha det gjort. Inväntar dessutom lillasyster som kommer med tåget tidigt imorgon bitti och ska vara här fram tills på söndag kväll. Har inte träffat henne sedan nyår så det ska bli himla roligt att få pyssla om henne nu i några dagar. Enda nackdelen med att bo så långt ifrån varandra nu är ju att man inte kan vara lika spontan längre med både vänner och familj. Men då får man rå om varandra lite extra mycket när man väl ses istället. 
 
Och om 25 dagar så står vi där med husnycklarna i handen. Med hus så kommer det kännas ännu bättre att få besöka av nära och kära, så man slipper trängas i en liten lägenhet. Och småningom så kommer det väl bli en liten gäststuga på gården, men det är som sagt några år bort. 
Vi är iaf supertaggade på att få flytta in och det känns som att de sista tre veckorna kommer att rusa fram, och när vi väl står där med nycklarna i handen så har vi massor som ska göras. En stor del av gården ska hägnas in och en hundgård ska byggas så snabbt som möjligt. Sen blir det lite pillergöra och till hösten hoppas vi kunna installera en vedspis (med glaslucka!) i köket -Där det finns en eld, där finns det ett hem
Äventyret Dag 1

Så var helgen för Idas överraskning kommen. Inlägget kommer att delas upp i två så att det inte blir så jäkla mycket på ett och samma. Det kommer att blandas med mobilbilder och kamerabilder. 

 

Dag 1:

Väckarn ringer 04:45. Vi stiger upp direkt så att vi ska hinna med allt, vi måste fara senast 06:30 hemifrån. Ida tar ut hundarna medan jag börjar med frukosten. Efter att vi har käkat så var det bara att börja packa bilen. Jag kan inte fatta att det faktiskt tar så lång tid att packa en bil när allt är packat och klart och står färdigt för att bara byta plats- från lägenhet till bil. 25 minuter tog det. Men vi klarade deadlinen med 10 min(!). 

Så det var bara att gasa iväg. Vägen var superfin, torr och fri från is och snö. Solen hade tagit sig över horisonten och jag satt och dog i bilen över hur vacker natur som swischade förbi. Vi har ju åkt den vägen förr, men man blir aldrig mätt på hur vackert det är här uppe. 

 
Destinationen för denna helg var Vuoggatjålme. Jag berättade det för Ida bara någon mil innan vi var framme. Ida däremot visste ju redan vars vi skulle då hon hade sett i almanackan hemma hos hennes lillasyster veckan innan. Men hon blev lika glad ändå trots att hon redan visste men inget sa. 

När vi kom fram så väntade vi in Idas föräldrar för en liten snabbfika innan vi började packa pulkorna för att sedan fara upp på fjället. 

Vi hade hyrt en väldigt fin skoter till Ida som hon skulle få köra dessa dagar, och så fick vi låna Idas systers killes föräldrars pulka (vad då långsökt xD) som hon kunde dra mig och hundarna i. 

 
Trots en extremt guppig färd och att hundarna inte alls tyckte om att åka pulka så gick det ändå bra. 

Efter någon mil så stannade vi för en vilo/kisspaus uppe på högfjället. Solen strålade men det var ändå ganska kyligt i luften. 

 
Sist jag var på dessa fjäll så låg dimman som ett tjockt mjölktäcke över fjället och man såg bara några tiotals meter framför sig. Och trots att jag nästan bara såg dimma så kände jag ändå igen mig nu och visste vars vi var fast det var första gången jag såg allt i strålande solsken. 
 
Vi fortsatte färden några mil tills vi kom fram till Mavas. Där stannade vi för att äta lunch.
 
 
Meningen var att vi skulle fiska lite men trots att klockan var runt tolv så var det fortfarande väldigt kallt i luften, så vi åt bara lunch sen for vi iväg. Jag trodde vi skulle fara hemåt igen, men det visade sig att det skulle vi inte.
 
 
Vi skulle nämligen till Sulitelmaglaciären som ligger på gränsen mellan Norge och Sverige. Eftersom det är skoterförbud vid glaciären så åkte vi så långt vi fick och så gick vi sista biten.
 
 
Alltså herremingud vad coolt det var att få uppleva en glaciär för första gången. Så himla vackert! Den skimrade i turkost i solens strålar och den sträckte sig väldigt många meter upp. Maffigt! 
 
Vi stannade inte så länge då vi hade bokat bord på restaurangen på kvällen, så det var bara att masa sig hemåt. På hemvägen blev det inte många stopp och efter ett ex antal mil så började jag känna mig ganska åksjuk av allt guppande bak i pulkan, så när vi hade ca 4 mil kvar så fick hundarna hoppa över till svärmors pulka och jag satte mig bakom Ida på skotern. Det blev betydligt bättre, dock kallare, men jag tar hellre det än att må illa. 
 
 
När vi kom hem igen så hämtade vi nyckeln till stugan som vi hade hyrt. Vi bytte om och fräschade till oss lite innan det var dags att gå till restaurangen för att få i oss lite mat. Efter maten och dagens äventyr så var vi så slut att vi stupade i säng ganska tidigt.