Då man hittat hem på riktigt
Efter att ha varit tvungen att sälja huset efter separationen med min dåvarande så har jag alltid sagt att jag aldrig ska bosätta mig i en lägenhet igen. Det är bara inte jag att bo i en lägenhet med grannar så nära tätt inpå. Att tex komma hem för att slappa efter en jobbig arbetsdag för att sitta och höra när grannen spelar skithög musik till sent på kvällen, dörrar som smälls igen, grannar som röker så att man inte kan ha fönstret öppet för det kommer in rök i lägenheten eller vakna av bebisgråt mitt i natten. Alltså nej, jag vill ha lugn och ro när jag kommer hem, jag vill kunna varva ner utan att behöva mötas av allt sånt där. Efter separationen och att vi sålde huset så lyckades jag få tag i en liten stuga som jag hyrde av en bonde. Stugan var supermysig men den var inte min, låg på helt fel plats (jag ville ju norrut) och det var så mycket som skulle behöva göras på den som aldrig blev av trots att jag sa till och att hyresvärden dessutom sa att "Ja men det där fixar jag i veckan!" Två-tre månader senare hade jag fortfarande inget lås på ytterdörren och det slutade med att min kära pappa fick hjälpa mig istället. Det var som sagt mycket som behövdes göras men ingenting blev gjort, men jag var envis och vägrade bo i lägenhet. 
 
Lite drygt 1,5 år senare så släppte min envishet. Det var då jag träffade Ida. Efter mitt första besök hos henne uppe i Arvidsjaur så sa jag till mig själv att jag lätt kan bosätta mig i en lägenhet, bara jag får flytta upp till henne. Efter några månader så tog jag mitt pick och pack och for 72 mil norrut. Jag flyttade in i en liten etta, men ganska snart upptäckte vi att den mest stod och kostade pengar då vi oftast var hemma i hennes lägenhet då hon bodde mycket större. Så jag sa upp den och flyttade in. Trots att jag avskyr att bo i lägenhet så känns denna inte så farlig att bo i. Det känns mera som att bo i ett enplansradhus.
 
Den senaste tiden har vi småkollat efter potentiella hus. Men det viktigaste för oss är ju läget. Vi har väl hittat några som vi skulle kunna tänka oss, men då har de antigen legat för långt från samhället, det har varit för förfallet och obeboeligt, grannar för nära inpå osv. Men läget är nästan det viktigaste, ett hus kan man ju alltid göra om. Vi bestämde oss för att gå in på länsförsäkringar för att göra en intresseanmälan, och om det rätta huset helt plötsligt skulle dyka upp så hade dom ju vår anmälan som de kunde kika på och höra av sig till oss. Vi passade även på att höra oss för om lånelöfte (så vi får veta om vi ens kan köpa ett hus och hur mycket vi har att röra oss med).
 
Idag skrev vi papper på vårat drömhus. Det känns så jäkla bra och så jäkla rätt. Jag kan inte fatta att jag ska bli husägare med den mest underbara tjejen som finns :D 
 
Bilderna är från annonsen
 
Vårkänslor i februari
För var dag som går så märks det att ljuset har börjat återvända. Det är så himla skönt! Vi hade några dagar förra veckan med ordentligt töväder med 6 plusgrader ute. Helt sjukt, vad är det som händer? Den här tiden här uppe i norr ska temperaturen ligga på stadiga 20 minus och mer och det ska vara snö i mängder. Samtidigt som jag vill ha dessa 20 minus och metervis med snö (för att veta att klimatet är stabilt), så har jag börjat smålängta till våren. Man har ändå fått en försmak av den ett antal gånger under februari, men känslan i fredags tog nog priset.
 
 
Jag for ut med hundarna för en lite längre promenad (kameran fick stanna hemma då jag ville ge dom all uppmärksamhet). Fåglarna kvittrade sådär "vårigt" och solen strålade, men det blåste en del så jag gick in i skogen för att få lite skydd, och som det hjälpte! Det är så lite snö i skogen att man kan se "rötterna" på trädstammarna. Men det är fortfarande snö och vi gick på ett gammalt skoterspår. Avvek man från skoterspåret så sjönk man ner lite i snön, men inte så att det blev sådär jobbigt att gå.
 
 
Jag letade upp ett träd som jag såg skulle få lysas upp av solen en lite längre tid och satte mig på huk lutandes mot det och så satt vi bara där helt tysta och bara njöt av värmen från solen. Passiv träning för hundarna och dom klarade det galant! De satt där och tittade runt omkring sig, ibland satt de med nosen mot solen och blundade. Jag verkligen såg hur härligt de tyckte att det var.  
 
Tänk att nu är det bara 33 dagar kvar tills vi ska ställa om till sommartid igen :D
Renracet - Jokkmokks Marknad
Jag låter bilderna och videon tala för sig själv om hur roligt det ser ut. Men ett litet varningens ord innan du kollar på videon - se till så att du tagit åksjuketabletter för mitt filmande blev en aningens skakigt, hehe!