Då man hittat hem på riktigt
Efter att ha varit tvungen att sälja huset efter separationen med min dåvarande så har jag alltid sagt att jag aldrig ska bosätta mig i en lägenhet igen. Det är bara inte jag att bo i en lägenhet med grannar så nära tätt inpå. Att tex komma hem för att slappa efter en jobbig arbetsdag för att sitta och höra när grannen spelar skithög musik till sent på kvällen, dörrar som smälls igen, grannar som röker så att man inte kan ha fönstret öppet för det kommer in rök i lägenheten eller vakna av bebisgråt mitt i natten. Alltså nej, jag vill ha lugn och ro när jag kommer hem, jag vill kunna varva ner utan att behöva mötas av allt sånt där. Efter separationen och att vi sålde huset så lyckades jag få tag i en liten stuga som jag hyrde av en bonde. Stugan var supermysig men den var inte min, låg på helt fel plats (jag ville ju norrut) och det var så mycket som skulle behöva göras på den som aldrig blev av trots att jag sa till och att hyresvärden dessutom sa att "Ja men det där fixar jag i veckan!" Två-tre månader senare hade jag fortfarande inget lås på ytterdörren och det slutade med att min kära pappa fick hjälpa mig istället. Det var som sagt mycket som behövdes göras men ingenting blev gjort, men jag var envis och vägrade bo i lägenhet. 
 
Lite drygt 1,5 år senare så släppte min envishet. Det var då jag träffade Ida. Efter mitt första besök hos henne uppe i Arvidsjaur så sa jag till mig själv att jag lätt kan bosätta mig i en lägenhet, bara jag får flytta upp till henne. Efter några månader så tog jag mitt pick och pack och for 72 mil norrut. Jag flyttade in i en liten etta, men ganska snart upptäckte vi att den mest stod och kostade pengar då vi oftast var hemma i hennes lägenhet då hon bodde mycket större. Så jag sa upp den och flyttade in. Trots att jag avskyr att bo i lägenhet så känns denna inte så farlig att bo i. Det känns mera som att bo i ett enplansradhus.
 
Den senaste tiden har vi småkollat efter potentiella hus. Men det viktigaste för oss är ju läget. Vi har väl hittat några som vi skulle kunna tänka oss, men då har de antigen legat för långt från samhället, det har varit för förfallet och obeboeligt, grannar för nära inpå osv. Men läget är nästan det viktigaste, ett hus kan man ju alltid göra om. Vi bestämde oss för att gå in på länsförsäkringar för att göra en intresseanmälan, och om det rätta huset helt plötsligt skulle dyka upp så hade dom ju vår anmälan som de kunde kika på och höra av sig till oss. Vi passade även på att höra oss för om lånelöfte (så vi får veta om vi ens kan köpa ett hus och hur mycket vi har att röra oss med).
 
Idag skrev vi papper på vårat drömhus. Det känns så jäkla bra och så jäkla rätt. Jag kan inte fatta att jag ska bli husägare med den mest underbara tjejen som finns :D 
 
Bilderna är från annonsen
 
Iza Palm

Vad roligt! Grattis till er! Ser riktigt mysigt ut!

Svar: Tack så hemskt mycket! Det känns helt fantastiskt! :D
Andrea

Lotta Zetterlund

Men vad fint det ser ut, jätteglad för att ni hittat ett så fint hus på landet. Är det en sjö eller myr som syns på bilden?
Hoppas att vi kan komma upp och hälsa på er under sommaren.
Lotta och Kenneth

Svar: Tack Lotta :) Det är Storavan som man ser på bilden. Vi ser inte sjön sådär bra från huset, men vi har lite sjöutsikt iallafall, och berget som man ser till vänster i samma bild ser man tydligt från tomten :) Ni är så välkommen! <3
Andrea

Kattis

Stort grattis till er, ser ut som en riktig idyll!:D

Svar: Men tack så hemskt mycket :D
Andrea

Iza Palm

När går flyttlasset ? :)

Svar: Den 15 maj :)
Andrea

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress