När älvorna dansar
Igår kväll på väg hem från jobbet, när jag svänger av Arjeplogsvägen för att köra sista biten hem så ser jag efter några hundra meter hur det ligger som en väldigt lätt dimma i diket. Det hade ösregnat tidigare under dagen och jag hade redan då en svag känsla av att det ev kunde komma att bli en väldigt vacker hemfärd. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle släpa med mig kameran till jobbet för att kunna stanna och fota på vägen hem om det skulle komma att bli fototillfälle. Men av slöhet så lämnade jag den hemma. Det fick jag dock äta upp. Ju längre jag kör desto mer dimma låg på vägen. Jag stannar vid ett ödehus och går in i skogen en liten bit mot ett kalhygge. Dimman ligger som sammet runt slyn och de små granarna och tallarna. Jag fotar lite med mobilen och går sedan tillbaka till bilen för att fortsätta hemmåt. Jag kom inte så långt. Bara någon kilometer innan man kommer till byn så ligger det en stor tjärn på höger sida. Det har varit väldigt vackra solnedgångar där så jag tänkte att kanske kunde det vara fint där nu med. Det blev näst intill av en tvärnit (jag kollade dock först i backspeglarna så att jag inte hade någon bakom mig) och jag svängde in på närmsta grusväg för att parkera bilen. Jag kastade mig ur bilen och halvsprang över vägen till viltstängslet bredvid tjärnen. Jag fullkomligt tappade andan, de var så fruktansvärt vackert. Himlen lyste i persiko/rosa färger och dimman bokstavligt dansade över tjärnen. Jag fotade lite med mobilen och svor över att jag inte hade kameran med mig. Efter ett litet tag så gick jag tillbaka till bilen igen och körde hem. Hem för att hämta kamera, stativ, varmare jacka och fingervantar. Jag satte mig i bilen igen och körde tillbaka till tjärnen och bönade och bad över att dimman skulle vara kvar. Och det var den. Lika vacker som när jag lämnade den. Jag gick och ställde mig på samma ställe som innan. Efter några foton så ville jag liksom in bakom viltstängslet och närmre vattnet, så jag gick längs med och hittade en öppning. Det var helt magiskt. Att kliva över stängslet kändes lite som att kliva in i en annan dimension. In i älvornas rike. Med fullmånen i ryggen stod jag där vid strandkanten, det var näst intill helt vindstilla, någon fågel kvittrade i närheten, göken gal någonstans i skogen, det var helt myggfritt (Ja det är helt sant. Gissa om jag var chockad) och man kunde höra hur det plaskade till i vattnet ibland av fiskar som fångade insekter. Det var sådär friskt i luften och jag kände hur jag fylldes av energi och blev samtidigt sådär underbart lugn och harmonisk.
Jag som har tinnitus, hör inte tystheten när det är helt knäpptyst pga brus och ett lätt tjut i öronen. Men där och då, av någon konstig anledning så hörde jag inte ett pip (<--- ordvits, haha!) 
Jag ville stanna längre, men jag hade tidigare på dagen börjat känna mig krasslig i halsen så jag ville inte förvärra det hela så efter ca 40 min så sa jag adjö och for hem igen. 
 
"När alla andra går och skaffar barn så skaffar jag en till hund"
Första sommarmånaden är nu kommen och den första dagen bjöd på varierande snöattacker och solsken. Eller båda på samma gång. Helt galet, hahaha!
 
Jag pratade med Jenny i över två timmar igår - lätt hänt när man inte ses så ofta längre. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, men en sak som jag tyckte var väldigt intressant var att hon nämnde hur många runt omkring henne som skaffar barn just nu. Hon skrattade och sa att "När alla andra går och skaffar barn så skaffar jag en till hund". Och jag förstår henne. Varken jag eller Ida vill heller ha barn. Enda sedan tonåren har jag vetat att barn inte är för mig. Jag hade faktiskt en väldigt kort period i livet som jag "ville" ha barn. Jag ville mest för att alla andra ville/hade och jag kände mig lite utanför normen. Men väldigt snabbt kände jag att jag inte ska låta grupptrycket låta påverka mig till att göra något jag verkligen inte vill. Och speciellt inte att sätta ett nytt liv till världen!
Vi kom även in på det där med att festa. Jag kan tycka att det är roligt att gå på fest ibland, då alltid nykter - sist jag drack alkohol var för 10 år sedan. Men det går oftast månader - till och med år - mellan gångerna. Medan det finns de som festar i stort sett 2-3 ggr i veckan. 
Det var så fint det Jenny sa: När jag är ute på morgonspromenad med Siri så brukar jag tänka på alla de som ligger hemma och är bakfulla efter en natts festande. Här går jag och lyssnar på fågelkvitter och andas in frisk luft utan huvudvärk eller illamående som kommer hålla i sig hela dagen. 
Det känns skönt och tryggt att höra att jag har så fina vänner, med sunda värderingar. Som inte dricker bort sina liv <3 
 
Efter att ha pratat med Jenny så tog jag hundarna på en skogspromenad. Cross fick balansera på diverse fallna träd, stockar och stubbar. Han är superduktig! Sedan gick vi in, jag packade Kånken med kameraprylar och for upp på berget. Att ha ett sånt berg som granne är så befriande och så underbart. Jag älskar utsikten därifrån. Och jag älskar att se hustaket titta fram mellan träden.