När älvorna dansar
Igår kväll på väg hem från jobbet, när jag svänger av Arjeplogsvägen för att köra sista biten hem så ser jag efter några hundra meter hur det ligger som en väldigt lätt dimma i diket. Det hade ösregnat tidigare under dagen och jag hade redan då en svag känsla av att det ev kunde komma att bli en väldigt vacker hemfärd. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle släpa med mig kameran till jobbet för att kunna stanna och fota på vägen hem om det skulle komma att bli fototillfälle. Men av slöhet så lämnade jag den hemma. Det fick jag dock äta upp. Ju längre jag kör desto mer dimma låg på vägen. Jag stannar vid ett ödehus och går in i skogen en liten bit mot ett kalhygge. Dimman ligger som sammet runt slyn och de små granarna och tallarna. Jag fotar lite med mobilen och går sedan tillbaka till bilen för att fortsätta hemmåt. Jag kom inte så långt. Bara någon kilometer innan man kommer till byn så ligger det en stor tjärn på höger sida. Det har varit väldigt vackra solnedgångar där så jag tänkte att kanske kunde det vara fint där nu med. Det blev näst intill av en tvärnit (jag kollade dock först i backspeglarna så att jag inte hade någon bakom mig) och jag svängde in på närmsta grusväg för att parkera bilen. Jag kastade mig ur bilen och halvsprang över vägen till viltstängslet bredvid tjärnen. Jag fullkomligt tappade andan, de var så fruktansvärt vackert. Himlen lyste i persiko/rosa färger och dimman bokstavligt dansade över tjärnen. Jag fotade lite med mobilen och svor över att jag inte hade kameran med mig. Efter ett litet tag så gick jag tillbaka till bilen igen och körde hem. Hem för att hämta kamera, stativ, varmare jacka och fingervantar. Jag satte mig i bilen igen och körde tillbaka till tjärnen och bönade och bad över att dimman skulle vara kvar. Och det var den. Lika vacker som när jag lämnade den. Jag gick och ställde mig på samma ställe som innan. Efter några foton så ville jag liksom in bakom viltstängslet och närmre vattnet, så jag gick längs med och hittade en öppning. Det var helt magiskt. Att kliva över stängslet kändes lite som att kliva in i en annan dimension. In i älvornas rike. Med fullmånen i ryggen stod jag där vid strandkanten, det var näst intill helt vindstilla, någon fågel kvittrade i närheten, göken gal någonstans i skogen, det var helt myggfritt (Ja det är helt sant. Gissa om jag var chockad) och man kunde höra hur det plaskade till i vattnet ibland av fiskar som fångade insekter. Det var sådär friskt i luften och jag kände hur jag fylldes av energi och blev samtidigt sådär underbart lugn och harmonisk.
Jag som har tinnitus, hör inte tystheten när det är helt knäpptyst pga brus och ett lätt tjut i öronen. Men där och då, av någon konstig anledning så hörde jag inte ett pip (<--- ordvits, haha!) 
Jag ville stanna längre, men jag hade tidigare på dagen börjat känna mig krasslig i halsen så jag ville inte förvärra det hela så efter ca 40 min så sa jag adjö och for hem igen. 
 
Iza Palm

Wow, så vackert !!

Svar: Tack! Det var verkligen helt magiskt 🙏🏼
Andrea

Iza Palm

Kan tänka mig, ser helt sinnessjukt magiskt ut <3

Svar: Åh det var det verkligen 🙏🏼✨
Andrea

Simon G

Väldigt vackra bilder! :)

Svar: Tack, snälla du :)
Andrea

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress