Skogberget
Tiden, ja det är något jag aldrig kommer att förstå mig på tror jag. Jag kan inte fatta det har gått 1 år och 13 dagar sedan jag blev Arvidsjaurbo. (Läs här om hur det gick till) Över ett år nu, men det känns mer som ett halvår, haha! Den 13 maj förra året satte jag mig på tåget med en enkelbiljett i handen. Tidigt tidigt morgonen därpå, den 14 maj klev jag ur nattåget i Jörn, där Ida stod och väntade för att skjutsa mig hem till Arvidsjaur. Jag hade såklart inte sovigt någonting på natten, dels pga att jag var så spänd, men också för att jag har väldigt svårt för att sova "borta". Solen hade såklart börja stiga så ljuset var helt fantastiskt och jag minns hur jag satt där i bilen och tittade ut och såg bergen susa förbi i morgonljuset - som jag gjort många gånger tidigare den vårvintern - och kände lyckan, lugnet och tryggheten att äntligen vara hemma igen. Och denna gång för att stanna. 
Ett år och en dag senare står vi där med varsin husnyckel i handen. Det är helt sjukt! Skogen är vår närmsta granne och jag behöver inte längre känna någon stress till att hinna ut i skogen innan jobbet. Jag behöver bara gå några meter så är jag där. Det är så himla skönt att inte ha någon bo så nära inpå. Det är ett litet skogsparti mellan oss och närmsta granne vilket är väldigt skönt då både jag och Ida är lite enstöriga av oss och vill gärna inte ha folk som springer över titt som tätt. Man skulle kunna säga att vi är lite socialt osociala, hahaha! 
 
Ursäkta tjatet om huset, men jag är bara så himla lycklig över att bo i hus igen. Det är ju inte så att jag har vantrivts i lägenheten för det finns ju några fördelar med att bo så också - gångavstång till jobbet, bara att ringa vaktmästaren när något går sönder - men nej, jag är verkligen ingen lägenhetsmänniska och saknar det inte en sekund. Det märks även på hundarna att de trivs så mycket bättre nu. 
 
Igår på dagen innan kvällsjobbet så tog jag hundarna och utforskade skogen lite mera bakom huset. Det är som ett berg alldeles bakom som jag velat prova gå upp för. Så jag snörde på mig kängorna, kopplade hundarna och slängde kameran över axeln och mitt trasiga stativ under armen och traskade rakt mot det trädbeklädda berget.
Piff låg snällt i lingonriset och njöt, och Cross betade renskit medan jag sprang fram och tillbaka mellan tagningarna, hehe! 
 
Att utforska och hitta nya smultronställen och vackra utsikter är något jag verkligen har sett fram emot.  
 
 
 
Välkommen vår!
En vecka har nu gått sedan vi fick nycklarna till huset. Och vilken vecka. Det började med att vi, efter frukost, småpackade skåpbilen med möbler och några kartonger innan vi skulle bege oss till banken för att skriva sista papprerna och få nycklarna. Vi ville förbereda oss så mycket som möjligt så att det skulle gå snabbare att fara till huset med alla grejer. Det tog inte alls lång tid att packa skåpbilen full när vi kommit tillbaka till lägenheten. När skåpbilen väl var fylld så for vi till Idas jobb och hämtade kåpsläpet som vi hade packat dagen innan. Sen bar det iväg till huset. 
Vi körde upp på gården och gick ut på tomten och bara stod där ett tag. Kände lyckan välla upp i kroppen över att detta nu är vårt. Vi gick omkring lite på gården först, kollade igenom bodarna, vad de hade lämnat osv (Vi gjorde ju dealen att de inte behövde städa ur huset och fick lämna sånt de inte ville ha). Typ 95% av de dom lämnat kommer att åka på tippen. 
Sen låste vi upp huset och klev in. Den känslan! VI HAR HUS! Så obeskrivlig. Vi gick igenom rum för rum. De hade lämnat kvar en hel del saker, och mycket av det var trasigt. Vi började med att rensa ut allt skrot från varje rum innan vi ville börja bära in våra saker.
Efter att ta tömt både skåpbil och kåpsläp så satte jag igång med att städa köket. Ida åkte tillbaka till lägenheten för att tömma det sista och fick även hjälp av två av hennes kompisar.
Klockan var väl då runt ett på dagen när jag började med köket. Herremingud säger jag bara. Jag har nog aldrig varit med om ett så skitigt kök, haha! När klockan var tolv på natten så var jag fortfarande inte färdig med köket. Idag, en vecka senare är jag inte klar, men det beror på att jag behövde en paus från köket för ett tag och har då städat andra rum och fått i ordning på möbler och sånt. Det är inte alls mycket kvar i köket nu, bara småtjafs plus den stora ugnen. 
Varför har vi inte lejat bort städningen kan man ju undra? Tja, jag tror inte att någon hade gjort det så bra som vi har gjort och nu vet vi ju dessutom hur noga det har blivit städat och vars det är städat. Jenny, Idas kompis har hjälpt till att städa en hel del, men även att bära möbler och kartonger. Den hjälpen var guld värd!  
 
Nu väntar vi på att resterande av snön som ligger kvar på tomten ska försvinna och att tjärlen i marken ska släppa så att vi kan börja på att hägna in tomten och bygga en hundgård. Extremt mycket av den snö som låg på gräsmattan för en vecka sedan har försvunnit. Vi hade ju fantastiskt väder i helgen och den dagen det regnade förra veckan så for väldigt mycket av snön bort. Vi har plockat grus från gräsmattan och hjälpt våren på traven genom att ha krattat ut snö så den ska smälta snabbare. Vi är redo för sommaren nu! 
Tänk det värsta, så kan det bara bli positivt
En vecka in i maj. Solen skiner, fåglarna kvittrar, graderna stiger, träden knoppas och vårblommorna står i full blom. Eller vänta nu. Minusgrader ute, snön ligger i högar, inga blommor på långa vägar och solen skiner med sin frånvaro. Men det gör mig inget just nu. För om 6 dagar står vi där med breda leenden, med en varsin husnyckel i handen och släpet fullpackat. Hela helgen har vi grovstädat lägenheten för att underlätta för flyttstädningen nästa vecka. Vi har ju nämligen ett helt hus att städa så då vill vi såklart underlätta städningen i lägenheten så att vi kan prioritera huset. 
Vi gjorde ju som så att vi erbjöd att de inte behövde städa ur huset och att de får lämna sånt det inte vill ha om det kunde bli en snabb och smidig affär. Vilket det också blev.
 
Har dock haft mardrömmar i helgen om att huset kommer se ut som skit och att dom har lämnat hur mycket som helst. Obäddade sängar med sängkläder och linnen kvar, otvättade klädhögar, gammal öppnad post, det var hål i taket på nedervåningen längs med murstocken så att man kunde se upp i rummet ovanför.
Mardrömmarna kommer nog av det som Ida fått erfara sedan tidigare. Där en ugn med en gamma pizza låg kvar, kastruller med ris som möglat, hundskit under soffan (som personen lämnat kvar) osv. Alltså hur äckliga är folk egentligen? Skulle jag fått det erbjudandet om att inte behöva städa ur en lägenhet/hus så hade jag ändå velat lämna över den i ett fräscht skick. Men där var det som att de hade tagit det nödvändigaste och bara släppt allt och gått därifrån. 
Vi har dock ett lite annorlunda tänkande just nu. Vi tänker oss det absolut värsta, så kan vi bara bli positivt överraskade istället, haha! 
Vi är iallafall klara för flytt, vilket känns otroligt skönt! Och jag har en känsla av att den här veckan kommer att gå snabbt. Det är ju redan tisdag liksom. 
Hundarna känner av att det är något på gång. De har varit lite stressade under helgen och Cross blev till och med dålig natten till igår. Men idag mår han bättre och nu i veckan så blir det bara att ta det lugnt. Till helgen så kommer vi fara till Gråträsk för att packa allt vi har där, hämta den andra bilen och lämna hundarna som ska få vara där under tiden vi flyttar. 
 
Nu är det nära!