Det stora äventyret

Det är februari månad och jag får en lapp av Ida där det står att vi ska ut på äventyr. Hon firar nämligen 3 årigt godislöfte och har planerat en grej (för henne) som inte jag får veta om (?) - Det är så typiskt hon, haha! Hon säger åt mig att jag måste ta ledigt 19 och 20 april. Vars vi ska och vad jag ska packa ska jag inte få reda på för ens samma dag. 

Veckorna går och vi börjar närma oss datumet för äventyret. Jag har ju haft mina funderingar om vars vi ska men inte så mycket mer än så. Hon har pratat mycket om att bo på hotell sista tiden, så misstankarna om hotell har varit starka. Hon har ofta påpekat om att vi ska göra något som Ida tycker är kul, men att även jag kommer att uppskatta det. Det är ju trots allt hennes godislöfte. 

Någon vecka innan äventyret så fick jag lite smått panik. Mina plantor! Hur fasen ska dom överleva i några dagar utan tillsyn?! Några av mina plantor tog ju stryk under påsken då vi inte var hemma på två dagar. Men Ida sa bara att jag antigen kunde ta med dom eller så fick vi fixa plantvakt under tiden.

Jag fick även veta att det fanns tillgång till dusch dit vi skulle. Skönt tänkte jag! 

Dagen innan vi skulle fara så hade jag fortfarande inte fått veta något och jag hade fortfarande inte packat en enda pryl eller plagg att ta med. Jag for iväg på jobb och när jag kom hem sen på kvällen så satt det en lapp på dörren ner till källaren med texten ”STOPP” på. Jag fick alltså inte gå ner där. Jag fick heller inte gå upp på övervåningen. När vi sedan skulle gå upp för att lägga oss så höll Ida för mina ögon och ledde mig uppför trappen. Jag antog att Ida packat åt mig och att väskorna låg i allrummet utanför sovrummet som jag inte skulle få se. Jag skulle ju nämligen på morgonen dagen efter få veta vars vi skulle. 

Jag var extremt trött och somnade ganska snabbt. Runt två tiden på natten vaknar vi av att hundarna skäller till och springer ner på nedervåningen. De hade troligtvis blivit skrämda av snön som föll från taket. Vi ropade att dom skulle komma upp och lägga sig igen när dom helt plötsligt börjar tokskälla igen, och denna gången slutade dom inte. Ida gick ner för att se vad det var frågan om, varpå jag hör att det knackar på dörren och hon ropar upp till mig att grannen står utanför. 

Jag känner hur jag blir stel av skräck och tänker direkt att nu har det hänt något riktigt allvarligt. Varför skulle de annars knacka på dörren klockan två på natten för? Jag kliver upp ur sängen och går och tittar ut genom allrummsfönstret på övervåningen som vätter mot gården, och får se en mörk bil som står bak i våra bilar. Jag blir ännu mer rädd. Det ÄR allvarligt!

Jag går ner till Ida varpå hon säger åt mig att öppna dörren. Hundarna är tokiga och skäller som galningar. Jag öppnar dörren lite på glänt så att hundarna inte ska springa rakt ut. Jag tittar ut lite försiktigt och ser…ja inte är det då grannen iallafall. På bron står nämligen min lillasyster och fryser. Jag blir helt paff. Nu kan vi ju inte fara iväg på äventyr tänkte jag! Jag vill ju stanna hemma med henne istället för att fara iväg. Sen förstår jag att hela tiden har överraskningen om äventyret varit att Jessica skulle komma upp och hälsa på, utan min vetskap. Jag blev så glad att jag började gråta. Att få återse en familjemedlem igen efter fyra månader isär var helt underbart. Den senaste månaden när jag har snapat via snapchat med mina systrar så har jag haft en sånt stor längtan efter dom att det gjort ont i mig. Och när jag nu fick krama om en av dom så brast det. 

Ida och Jessica har alltså planerat i smyg om att Jessica skulle komma upp och hälsa på, och jag kan säga det var den bästa överraskning jag någonsin fått. 

Fyra underbara dagar har vi haft, trots lite dåligt väder. Men vad gör det när man får rå om sin lillasyster i några dagar <3 

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress