Livet ni vet
Nu var det länge sedan jag uppdaterade här. Mycket har hänt och jag har helt enkelt inte haft varken tid, ork eller lust att blogga. Så kan det bli ibland. Livet ni vet. Sedan mitt senaste inlägg så har det hänt en del i trädgården. Pallkragarna svämmar nu över av ätbar grönska, jordgubbsplantorna har blivit flyttade från den skuggiga platsen där pallkragarna stod innan, till själva landet som vi grävde upp. Vi har varit ner till Gävle en vecka och hälsat på och för att fira midsommar där. Taket på hundgården har kommit upp, även om det är lite småfix kvar. Möblerna till grillstaden, samt grillstaden har fått sig ett redigt ansiktslyft och kommer nu inte att behöva målas om på några år framöver. Vi fick en massa ved av svärföräldrarna som vi klyvt upp och staplat (åååh vad jag längtar till första eldningen i vedspisen alltså!).
Vi har faktiskt hunnit med att andas och att leva lite oxå. Att stanna upp och bara vara. Vi har faktiskt inte enbart jobbat på gården. 
 
Sen har vi planerat. Funderat och tänkt i massor! Hur vi ska göra si och hur vi ska göra så. Framtidsplaner. Jag älskar det. Och att dessutom för göra det tillsammans med sin drömpartner!
Det ska bli garage, växthus och hönshus. Men allt får ta sin tid. Även om man vill ha allt nu så är det skönt att verkligen få tänka igenom och planera allt noga. Garaget kommer att påbörjas nästa år är det tänkt. Det kommer att underlätta så mycket på vintern att ställa bilarna under tak, vi kommer dessutom inte ha lika mycket yta att skotta snö från.
Hönshuset och växthuset är planerat att göras om ca 2 år. Än så länge får vi njuta av grannens tupp som galer över byn. Om två somrar har vi en egen tupp som galer i kör med grannens. Att kunna gå ut i hönshuset för att hämta in egna nyvärpta ägg. Vilket hönsliv hörrni!
Växthuset som kommer fyllas med diverse olika grönsaker och växter. Att kunna bli näst intill självförsörjande av grönsaker under sommaren. Att få se dom gro och växa från frö till planta. 
 
Livet! Det är allt bra underbart! 
 
Det stora äventyret

Det är februari månad och jag får en lapp av Ida där det står att vi ska ut på äventyr. Hon firar nämligen 3 årigt godislöfte och har planerat en grej (för henne) som inte jag får veta om (?) - Det är så typiskt hon, haha! Hon säger åt mig att jag måste ta ledigt 19 och 20 april. Vars vi ska och vad jag ska packa ska jag inte få reda på för ens samma dag. 

Veckorna går och vi börjar närma oss datumet för äventyret. Jag har ju haft mina funderingar om vars vi ska men inte så mycket mer än så. Hon har pratat mycket om att bo på hotell sista tiden, så misstankarna om hotell har varit starka. Hon har ofta påpekat om att vi ska göra något som Ida tycker är kul, men att även jag kommer att uppskatta det. Det är ju trots allt hennes godislöfte. 

Någon vecka innan äventyret så fick jag lite smått panik. Mina plantor! Hur fasen ska dom överleva i några dagar utan tillsyn?! Några av mina plantor tog ju stryk under påsken då vi inte var hemma på två dagar. Men Ida sa bara att jag antigen kunde ta med dom eller så fick vi fixa plantvakt under tiden.

Jag fick även veta att det fanns tillgång till dusch dit vi skulle. Skönt tänkte jag! 

Dagen innan vi skulle fara så hade jag fortfarande inte fått veta något och jag hade fortfarande inte packat en enda pryl eller plagg att ta med. Jag for iväg på jobb och när jag kom hem sen på kvällen så satt det en lapp på dörren ner till källaren med texten ”STOPP” på. Jag fick alltså inte gå ner där. Jag fick heller inte gå upp på övervåningen. När vi sedan skulle gå upp för att lägga oss så höll Ida för mina ögon och ledde mig uppför trappen. Jag antog att Ida packat åt mig och att väskorna låg i allrummet utanför sovrummet som jag inte skulle få se. Jag skulle ju nämligen på morgonen dagen efter få veta vars vi skulle. 

Jag var extremt trött och somnade ganska snabbt. Runt två tiden på natten vaknar vi av att hundarna skäller till och springer ner på nedervåningen. De hade troligtvis blivit skrämda av snön som föll från taket. Vi ropade att dom skulle komma upp och lägga sig igen när dom helt plötsligt börjar tokskälla igen, och denna gången slutade dom inte. Ida gick ner för att se vad det var frågan om, varpå jag hör att det knackar på dörren och hon ropar upp till mig att grannen står utanför. 

Jag känner hur jag blir stel av skräck och tänker direkt att nu har det hänt något riktigt allvarligt. Varför skulle de annars knacka på dörren klockan två på natten för? Jag kliver upp ur sängen och går och tittar ut genom allrummsfönstret på övervåningen som vätter mot gården, och får se en mörk bil som står bak i våra bilar. Jag blir ännu mer rädd. Det ÄR allvarligt!

Jag går ner till Ida varpå hon säger åt mig att öppna dörren. Hundarna är tokiga och skäller som galningar. Jag öppnar dörren lite på glänt så att hundarna inte ska springa rakt ut. Jag tittar ut lite försiktigt och ser…ja inte är det då grannen iallafall. På bron står nämligen min lillasyster och fryser. Jag blir helt paff. Nu kan vi ju inte fara iväg på äventyr tänkte jag! Jag vill ju stanna hemma med henne istället för att fara iväg. Sen förstår jag att hela tiden har överraskningen om äventyret varit att Jessica skulle komma upp och hälsa på, utan min vetskap. Jag blev så glad att jag började gråta. Att få återse en familjemedlem igen efter fyra månader isär var helt underbart. Den senaste månaden när jag har snapat via snapchat med mina systrar så har jag haft en sånt stor längtan efter dom att det gjort ont i mig. Och när jag nu fick krama om en av dom så brast det. 

Ida och Jessica har alltså planerat i smyg om att Jessica skulle komma upp och hälsa på, och jag kan säga det var den bästa överraskning jag någonsin fått. 

Fyra underbara dagar har vi haft, trots lite dåligt väder. Men vad gör det när man får rå om sin lillasyster i några dagar <3 

 
Omskolning
Dagen har bestått i att fota Saga, skola om plantor och skottat snö. På förmiddagen for jag in till jauret för att fota Idas systerdotter som nu är runt 7 månader. Jag fotade Elly när hon var sju månader, så Lisa ville ha en bild på Saga i samma ålder. Att fota barn är inte min starka sida och inte det lättaste, men någon bild tror jag att jag lyckades få till iaf. 
Sen for jag hem för att plantera om mina plantor.
Jag gjorde ju fel sist jag skolade om dom. Jag hade ju ingen aning om att tomatplantorna skulle delas på och sättas en och en, samt att de ska ner en bit i jorden med stammen för att få en starkare stam. Jag hade dessutom failat på att inte he lecakulor i botten på drenerade krukor, så nu är det leca i botten på varje "kruka". Det är tur att man kan rätta till sina fel man gör, och man lär sig ju så länge man lever :) 
Att få känna jord mellan mina fingrar var helt fantastiskt och längtan jag har efter att få börja med trädgården är så stark just nu. Där vi hade tänkt ha vårat trädgårdsland är det fortfarande ett snödjup på dryga metern. Det ser hopplöst ut, men jösses vad snön har farit illa nu senaste veckan. Det är helt sjukt! 
Nu håller vi tummarna på att mina plantor kommer att växa till sig som bara den och ge oss massor av fina tomater i sommar :D
Jag satte även om några kryddor och två Tagetes. Tagetesen har stått still ett bra tag, men nu då den kommit ner i mera näringsrik jord så hoppas jag på att den snart kommer att börja växa till sig. Jag hade sett fram emot mina röda Rudbeckia, men de ville aldrig gro. Eller jo, jag har en som ser ut att den nu börjar titta fram ur fröet, så vi håller hårda tummar på den, men de resterande som jag sådde var det tyvärr inget liv i.  
 
Sen gick jag och hundarna ut för att börja skotta undan all lös snö som tinat upp. Jag tog även fram ishackarn och gick lös på den is/snö som var på uppfarten. Fick bort bra mycket, och jäklar vilket träningspass det blev, haha! 
Hela uppfarten och grusplanen har väl höjts ca 2 dm under vintern pga all snö som packats, och nu när det börjar töa så blir det ganska löst och måddigt. Så man vill gärna "skala" bort den blöta snön som blir av solen. Men nu går det då väldigt snabbt och glad för det är jag. Och vilket fantastiskt Aprilväder vi har haft! Jag har nog aldrig varit med om en April som bjudit på så många soltimmar som denna. Inte vad jag kan minnas iaf. Men till helgen ska det regna och det välkommnar jag, för tänkt vad snön kommer att fara illa då. 
 
Ha en fin kväll :)