Välkommen vår!
En vecka har nu gått sedan vi fick nycklarna till huset. Och vilken vecka. Det började med att vi, efter frukost, småpackade skåpbilen med möbler och några kartonger innan vi skulle bege oss till banken för att skriva sista papprerna och få nycklarna. Vi ville förbereda oss så mycket som möjligt så att det skulle gå snabbare att fara till huset med alla grejer. Det tog inte alls lång tid att packa skåpbilen full när vi kommit tillbaka till lägenheten. När skåpbilen väl var fylld så for vi till Idas jobb och hämtade kåpsläpet som vi hade packat dagen innan. Sen bar det iväg till huset. 
Vi körde upp på gården och gick ut på tomten och bara stod där ett tag. Kände lyckan välla upp i kroppen över att detta nu är vårt. Vi gick omkring lite på gården först, kollade igenom bodarna, vad de hade lämnat osv (Vi gjorde ju dealen att de inte behövde städa ur huset och fick lämna sånt de inte ville ha). Typ 95% av de dom lämnat kommer att åka på tippen. 
Sen låste vi upp huset och klev in. Den känslan! VI HAR HUS! Så obeskrivlig. Vi gick igenom rum för rum. De hade lämnat kvar en hel del saker, och mycket av det var trasigt. Vi började med att rensa ut allt skrot från varje rum innan vi ville börja bära in våra saker.
Efter att ta tömt både skåpbil och kåpsläp så satte jag igång med att städa köket. Ida åkte tillbaka till lägenheten för att tömma det sista och fick även hjälp av två av hennes kompisar.
Klockan var väl då runt ett på dagen när jag började med köket. Herremingud säger jag bara. Jag har nog aldrig varit med om ett så skitigt kök, haha! När klockan var tolv på natten så var jag fortfarande inte färdig med köket. Idag, en vecka senare är jag inte klar, men det beror på att jag behövde en paus från köket för ett tag och har då städat andra rum och fått i ordning på möbler och sånt. Det är inte alls mycket kvar i köket nu, bara småtjafs plus den stora ugnen. 
Varför har vi inte lejat bort städningen kan man ju undra? Tja, jag tror inte att någon hade gjort det så bra som vi har gjort och nu vet vi ju dessutom hur noga det har blivit städat och vars det är städat. Jenny, Idas kompis har hjälpt till att städa en hel del, men även att bära möbler och kartonger. Den hjälpen var guld värd!  
 
Nu väntar vi på att resterande av snön som ligger kvar på tomten ska försvinna och att tjärlen i marken ska släppa så att vi kan börja på att hägna in tomten och bygga en hundgård. Extremt mycket av den snö som låg på gräsmattan för en vecka sedan har försvunnit. Vi hade ju fantastiskt väder i helgen och den dagen det regnade förra veckan så for väldigt mycket av snön bort. Vi har plockat grus från gräsmattan och hjälpt våren på traven genom att ha krattat ut snö så den ska smälta snabbare. Vi är redo för sommaren nu! 
När mörkret faller
Det gick precis upp för mig att det är sista augusti idag. Årets sista sommardag (om man ska räkna enligt almenackan iaf). Det märks verkligen att vi går mot höst, eller att hösten faktiskt redan har kommit. Det har redan börjat bli frost på backen på morgnarna och luften känns sådär frisk och till och med nästan lite isig ibland. Mörkret börjar sakta men säkert falla in tidigare och tidigare på kvällarna. 
 
När en dröm blir sann
Det var den 10:e april som jag och Ida satt i bilen påväg hem från hennes föräldrar. Jag satt och var lite deppig och klagade över att det känndes som att jag aldrig skulle kunna flytta upp hit. En av mina största drömmar här i livet har alltid varit att få flytta norrut, att få bli granne med fjällen. Jag hade tidigare den veckan hemma i Gävle suttit och knåpat ihop flera CV:n som jag hade tänkt att jag skulle gå runt med innan jag for neråt igen. Sagt och gjort, min sista dag i Arvidsjaur innan avfärd ner till Gävle knatade jag runt till 7 olika butiker och lämnade in mitt CV. Första butiken var den enda som faktisk sökte personal, annars var det bara intresseanmälningar jag delade ut. När sista CV:t var inlämnat så var det ju bara att vänta. Jag var orolig och stressad resterande av dagen, sov inte en minut på nattåget ner mot Gävle.
Blev upphämtad av mamma på tågstationen och berättar att jag sökt jobb uppe i Arvidsjaur. Hon blir lite chockad men vet att min längtan norrut är stark. Hon skjutsar hem mig till min lilla stuga och jag dumpar av mig min packning, vilar ett litet tag och åker sedan in till stan för att få massage av Lisa.
I bilen påväg hem från massagen ringer det från ett okänt nr. Jag svarar och i luren på andra sidan hör jag en man med norrländsk dialekt prata. Han hade precis pratat med varuhuschefen på XXL och fått bra uppfattning om mig, så han ville väldigt gärna anställa mig. Chockad och överlycklig tackar jag såklart ja till erbjudandet. Det här kunde bara inte vara sant, det här hände bara inte. Efter det samtalet så har allt gått i rasande fart.
En vecka senare blir jag uppringd från en annan butik som jag lämnade in CV hos, men de kunde i dagsläget bara erbjuda extrajobb, bara så att jag skulle kunna få flytta upp. 
 
Två månader och två dagar har nu gått sedan jag fick det där samtalet. En månad (idag) har jag bott här uppe i Arvidsjaur.
Det är verkligen helt sjukt hur snabbt och lätt det var att få jobb här uppe, jämfört med hur det är att söka jobb nere i Gävle. Där kan man söka 20 jobb och inte få ett enda napp, medan jag här uppe sökte 7 st och blev uppringd av 2.
 
Jag har verkligen kommit hem och ångrar mig inte en sekund att jag flyttade upp.
Nu har jag äntligen fjällen som granne <3