Våffeldagen
Idag blev det en liten sväng ut med snöskorna och Idapulken för att njuta av vårvintersolen. Vi hade förberett lite dagen innan med att ta fram allt vi skulle ha med så att vi skulle kunna komma snabbare ut. Det enda vi egentligen gjorde iordning idag var våffelsmeten som vi hällde över i en petflaska. Sen packade vi allt och klädde oss för att sedan tassa ut med snöskorna. 
När vi kom fram så började jag direkt med att göra upp en eld så att vi skulle kunna grädda våra våfflor.   
Elden brann och jag la på våffeljärnet över elden så att det skulle få hettas upp. På med smör och i med smeten för att sedan lägga på järnet på elden igen. Man måste ju smida medan järnet är varmt som man brukar säga. Det gick ett tag och jag tänkte att nu måste ju våfflan vara klar. Öppnar upp järnet och ser att våfflan har totalt kletat och bränt sig fast på ena sidan. Den gick knappt att få loss med gaffeln. Fail! Åh, gissa min besvikelse alltså, haha! Troligtvis så har jag inte hettat upp järnet ordentligt, plus att jag smörade alldeles för dåligt. Men, nu har jag ju lärt mig till nästa gång. Det blev en varmakoppen och en varm chokladdryck istället.
Trots att solen visade sig så blev det lite kyligt när det blåste och det började komma lite moln. Det är inte riktigt varmt i luften ännu. Cross började bli lite frussen, så medan vi drack vår choklad och varma koppen så fick han sitta och gosa in sig i en filt som vi hade med till han, tills att vi skulle börja packa ihop igen för att fara hemmåt. Vi hade ju en halv gård att skotta när vi kom hem också. 
Resterande av våffelsmeten gräddade vi till middag istället. Det gick ju det med :)
 
Hoppas ni haft en fin helg! 
Äventyret Dag 1

Så var helgen för Idas överraskning kommen. Inlägget kommer att delas upp i två så att det inte blir så jäkla mycket på ett och samma. Det kommer att blandas med mobilbilder och kamerabilder. 

 

Dag 1:

Väckarn ringer 04:45. Vi stiger upp direkt så att vi ska hinna med allt, vi måste fara senast 06:30 hemifrån. Ida tar ut hundarna medan jag börjar med frukosten. Efter att vi har käkat så var det bara att börja packa bilen. Jag kan inte fatta att det faktiskt tar så lång tid att packa en bil när allt är packat och klart och står färdigt för att bara byta plats- från lägenhet till bil. 25 minuter tog det. Men vi klarade deadlinen med 10 min(!). 

Så det var bara att gasa iväg. Vägen var superfin, torr och fri från is och snö. Solen hade tagit sig över horisonten och jag satt och dog i bilen över hur vacker natur som swischade förbi. Vi har ju åkt den vägen förr, men man blir aldrig mätt på hur vackert det är här uppe. 

 
Destinationen för denna helg var Vuoggatjålme. Jag berättade det för Ida bara någon mil innan vi var framme. Ida däremot visste ju redan vars vi skulle då hon hade sett i almanackan hemma hos hennes lillasyster veckan innan. Men hon blev lika glad ändå trots att hon redan visste men inget sa. 

När vi kom fram så väntade vi in Idas föräldrar för en liten snabbfika innan vi började packa pulkorna för att sedan fara upp på fjället. 

Vi hade hyrt en väldigt fin skoter till Ida som hon skulle få köra dessa dagar, och så fick vi låna Idas systers killes föräldrars pulka (vad då långsökt xD) som hon kunde dra mig och hundarna i. 

 
Trots en extremt guppig färd och att hundarna inte alls tyckte om att åka pulka så gick det ändå bra. 

Efter någon mil så stannade vi för en vilo/kisspaus uppe på högfjället. Solen strålade men det var ändå ganska kyligt i luften. 

 
Sist jag var på dessa fjäll så låg dimman som ett tjockt mjölktäcke över fjället och man såg bara några tiotals meter framför sig. Och trots att jag nästan bara såg dimma så kände jag ändå igen mig nu och visste vars vi var fast det var första gången jag såg allt i strålande solsken. 
 
Vi fortsatte färden några mil tills vi kom fram till Mavas. Där stannade vi för att äta lunch.
 
 
Meningen var att vi skulle fiska lite men trots att klockan var runt tolv så var det fortfarande väldigt kallt i luften, så vi åt bara lunch sen for vi iväg. Jag trodde vi skulle fara hemåt igen, men det visade sig att det skulle vi inte.
 
 
Vi skulle nämligen till Sulitelmaglaciären som ligger på gränsen mellan Norge och Sverige. Eftersom det är skoterförbud vid glaciären så åkte vi så långt vi fick och så gick vi sista biten.
 
 
Alltså herremingud vad coolt det var att få uppleva en glaciär för första gången. Så himla vackert! Den skimrade i turkost i solens strålar och den sträckte sig väldigt många meter upp. Maffigt! 
 
Vi stannade inte så länge då vi hade bokat bord på restaurangen på kvällen, så det var bara att masa sig hemåt. På hemvägen blev det inte många stopp och efter ett ex antal mil så började jag känna mig ganska åksjuk av allt guppande bak i pulkan, så när vi hade ca 4 mil kvar så fick hundarna hoppa över till svärmors pulka och jag satte mig bakom Ida på skotern. Det blev betydligt bättre, dock kallare, men jag tar hellre det än att må illa. 
 
 
När vi kom hem igen så hämtade vi nyckeln till stugan som vi hade hyrt. Vi bytte om och fräschade till oss lite innan det var dags att gå till restaurangen för att få i oss lite mat. Efter maten och dagens äventyr så var vi så slut att vi stupade i säng ganska tidigt.
 
Snöskovandring
Sov max två timmar natten till igår. Jag jobbade nämligen stängning i torsdags och öppnade dagen efter. Som alltid när man vet att man har lite tid på sig att sova och när man vet att man verkligen måste sova, då går det bara inte. Så trött som en jäkla mås var jag igår, hela dagen lång.
 
Vaknade runt 7 imorse och hörde att Ida redan var uppe och påväg ut med hundarna. Jag steg upp strax efter att hon farit. Kände mig ganska pigg men ville sova längre, men jag visste att skulle jag sova en timme till så skulle jag vakna helt död istället, så jag masade mig upp och la mig i soffan istället och väntade på att Ida skulle komma tillbaka. Vi skulle fara till Vittjåkk och snöskovandra lite idag. Eftersom att vi inte använt bilen sedan vi kom hem från Gävletrippen så var vi tvungen att skotta fram den först från de tre decimeter snö som fallit de senaste tre dagarna. 
 
 
Efter att ha skottat fram bilen och packat Dovren med diverse kamerautrustning, fika och snöskor så slängde vi in hundarna och väskan i bilen och styrde mot Vittjåkk. 
Herremingud så vackert det var ute. Solen strålade som aldrig förr och himlen var molnfri, bortsett från några ynka moln långt borta vid horisonten. Hundarna fick springa lösa i den djupa snön och vi njöt alla fyra av att få vara på fjället igen. 
 
 
Jag har den finaste familjen man kan ha!