Nyårsmål

För första gången på flera år så tänkte jag faktiskt sätta upp ”löften” för det nya året. När man var yngre och pratade nyårslöften så var det oftast att man ”hittade på” nyårslöften bara för att ha något löfte. Sen höll man dom aldrig ändå. Sen när jag blev äldre så skippade jag löftena helt just för att jag ändå aldrig höll dom. Och det är väl just det som är "felet" eller "problemet" med löftena. De är svåra att hålla. Kanske just för att det är just löften. Att lova något, speciellt till sig själv, är något som faktiskt är väldigt svårt att hålla. Så jag tänkte göra det annorlunda denna gång och köra på nyårsmål istället. Ett mål känns så mycket mer snällare och kanske rent av lättare att hålla än ett löfte, som är mera strikt och hårt. Jag kan bara prata utifrån mig själv och jag vet då att jag kan bli lite tvärt emot om jag gör upp ett löfte för mig själv. Något jag MÅSTE göra. Då får jag lite panik och prestationsångest att jag skiter i det istället. 

Så, nyårsmål känns betydligt bättre och mera lockande att förstöra uppnå än ett löfte. 

Mina nyårsmål för 2018 är att jag ska

  • Försöka uppnå min målvikt. Jag har varit såå nära detta år, så jag vet att det går. Nu går vi dessutom mot ljusare tider så man kommer inte vara lika trött och slö på dagarna som man är nu. (Alla kilon över min målvikt är bara en guldstjärna i kanten) Jag tror på mig själv när det gäller detta mål och jag har en känsla av att jag kommer att lyckas.  
  • 100 träningspass på ett år. Ida har det som nyårslöfte så jag tänkte haka på där. Och det går som ihop lite med målet om att uppnå målvikten. 
  • Lägga bort mobilen oftare. Där tänkte jag faktiskt kickstarta rejält. Jag kommer att ta en stor paus i alla mina sociala medier, så som Facebook, instagram osv. Jag tänkte att jag skulle ta bort alla sociala appar just för att inte lockas till att gå in och kika. Varför? Jag känner att jag behöver få in nya vanor, nya prioriteringar och få ner stressen i mig. Det är så himla mycket onödig tid som går åt till att sitta och slötitta på mobilen fast man egentligen har en massa annat att göra. Och man tillåter sig själv att inte kunna ha tråkigt. Det är lite som med dagens barn och ungdomar. Ett barn som har tråkigt, har svårt att sitta still osv sätter man en padda i handen så att den ska bli underhållen. Det får inte lära sig att vänta, eller att ha tråkigt. Hur ska det gå för de stackars barnen i framtiden tänker då jag? Och det är som att man själv har tillåtit sig att bli lika med dessa smartphones. Så, vid nyår kommer jag att säga hej då för ett tag på mina sociala medier. Vill man få tag på mig så kan man ringa, sms:a eller maila. Facebook kommer att tillfälligt stängas av! Jag ser verkligen fram emot detta mål och jag hoppas och tror att det kommer att ge något tillbaka. 
  • Ta vara på tiden. Det här målet hör ju lite ihop med det ovanför. 
Detta var mina nyårsmål för 2018. Inte många, men då är dom ganska stora istället. Det är inte mängden mål som räknas, man ska ju faktiskt ha en chans att försöka jobba på dom och uppnå dom också. Då känns det bättre att ha några få stora mål att fokusera på en flera små. 

Hur tänker du kring nyårslöften/nyårsmål? Har du några för 2018 eller kör du mer på att det får bli som det blir?

Norrskenets öga
Läste på Norrsken på facebook i torsdags att vi skulle bli träffade av ett enormt norrsken på kvällen. Jag hade tur som inte jobbade stängning den dagen (även om stängning är ett av mina favoritpass). Det hade knappt hunnit bli mörkt ute när man kunde börja skymta gröna färger på himlen. Jag började känna mig lite lätt stressad, jag ville ju ut NU, men jag ville ju samtidigt vänta tills Ida slutat jobbet så vi kunde åka ut och kolla på norrskenet tillsammans. Under tiden så gick jag ner till förrådet och letade fram min dunjacka och mina skjuthandskar - jag ville minsann inte stå ute och frysa! Motorvärmaren kopplades in och under tiden packades väskan med diverse kamerautrustning och extra vantar. 
Vi packa in oss själva i bilen och hundarna fick såklart oxå följa med. Eftersom vi inte bytt till vinterdäck än så blev det att köra snigel för att inte hamna i diket. Vi kom fram hel i alla fall. 
Det var lite smågrönt på himlen, men inte någon direkt "wow" effekt. Vi gick en liten bit för att komma bort från ljuset vid parkeringen, men månen sken upp bra mycket istället. Jag vet inte riktigt hur länge vi stod där, men norrskenet gav inget teckan på att vilja öka i styrka. Jag började känna det som att jag svikit Ida med att säga att det skulle bli ett jätte stort norrsken den kvällen och så hände det liksom inget. Men jag vet ju att man lär ha lite tålarmod när det gäller norrsken (ni kan ju läsa här om första gången jag fotade norrsken nere i Gävle, när jag var på väg att gå in igen). 
Så vi bestämde oss för att gå lite högre upp, och under tiden vi går så börjar även norrskenet röra på sig ännu mer och börjar öka lite i styrka. Jag stannar för att ta lite bilder. Norrskenet stannar upp och blir lite blyg igen. Så vi fortsatte ännu lite högre upp. Hel plötsligt, som från en enorm explosion så fylls hela himlen med grönt dansande ljus. Jag visste inte riktigt vars jag skulle titta. Och som vanligt så slänger man ur sig en massa intelligenta utrop och glädjeskutt. Och lyckan som fylldes i mig då, att få stå på fjället och dela denna stunden med Ida, och att få detta minne sparat på bild - Ja, den var obeskrivlig!
Jag tittar upp mot himlen och ser den där magsika tratten eller ögat som jag vill kalla den. Jag ville verkligen ha en bild på den, men kameran stod och jobbade för fullt med linsen mot ett helt annat håll. Ni kan ju bara tänka er min frustration just då. Gah! MEN! Jag lyckades få en liten bild av ögat (med stjärnfall!), trots att den var betydligt mer klar bara några sekunder tidigare. 
Det var verkligen ett helt sjukt starkt norrsken denna kväll. Det var grönt ljus vars man än såg åt för håll. Det brukar i vanliga fall bara vara när man tittar mot norr, men nu när man såg söderut så var det grönt även där. 
När jag är ute och fotar och känner att man har det, ja då försvinner tid och rum för mig och alla känslor som hunger, frusenhet och "naturliga behov" är som totalt bortblåsta. Man blir manisk helt enkelt.
När jag sa till Ida att vi kanske skulle börja röra oss mot bilen, ja då hade det gått ca 1 timme och 35 minuter. Hade jag fått gissa så hade jag sagt max 45 min. 2 underbara timmar var vi ute, från det att vi lämnade bilen, till att vi kom tillbaka till den. På vägen ner så blev det ju såklart någon jag-ska-bara-bild. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM
Det blev en oförglömlig kväll och fler bilder från kvällen kommer troligtvis att komma upp lite senare. 
 
Ha de´!
Norrsken
Här kommer det två norrskensbilder som jag fotade i tisdags förra veckan. 
Canon eos 5D Mark III, Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM